Dunder och fotbollen
Det ska startas ett tjejlag i fotboll i Lilla Vargudden. Kompisarna Madde och Tindra försöker få ihop ett lag. De behöver också en tränare och någonstans att träna. Sedan ska de bli bäst och vinna alla matcher. Det borde ju inte vara så svårt eller hur? Men det visar sig snart att det inte är det lättaste. De får kämpa hårt för att få ihop ett lag. Det visar sig också att tjejer inte får träna på gräsplanen. Och hur blir det med en målis? Ingen vill stå i mål. Madde och Tindra och de andra får lära sig vad det innebär att vara ett lag, att spela fotboll, att vinna och att förlora.
Dunder och fotbollen, av Sören Olsson, Leif Eriksson och Martin Svensson, är en lättläst barnbok som handlar om fotboll, att våga vara sig själv, att duga som man är, att man borde ha ett brett perspektiv på tillvaron, etc, etc. Men den är så politisk korrekt så att jag blir less. Madde har två pappor, en annan tjej är nysvensk som pratar orten-svenska. Tindra verkar vara icke-binär, tränaren är från ett muslimskt land där tjejer inte får spela fotboll, osv. Allt ska vara så fint och korrekt, men ska man verkligen mata barn med sådant här? Livet är inte fint och korrekt, det är inte rättvist. Ja, det borde vara som det är i boken, men så är det inte. Inte alls.
En annan sak som stör mig lite är att tjejerna i boken är i 12-årsåldern, men språket och handlingen är betydligt simplare, kanske för 8-9 år. Det krockar och läsupplevelsen blir helt fel.
Men om man är helt okej med allt detta så har man en bra lässtund framför sig.
