Jag förlorade mig i Andarnas labyrint

Allmänt, Bokrecension, Boktips / Böcker, De bortglömda böckernas gravkammare, Död, Franco, Glädje, Hat, Kärlek, Litteratur, Läsning, Spanien, Zafón / Permalink / 0
Carlos Ruiz Zafon slog igenom stort med sin bok Vindens skugga och som är den första i en serie om fyra böcker, varav den sista heter Andarnas labyrint och som jag läste ut i natt. Klockan är snart 8 på morgonen och jag måste skriva detta, för annars kommer boken att snurra runt i mitt huvud och hålla mig vaken. Ni får hålla till godo med stavfel och liknande för jag har inte ork att vry mig om sådant nu, jag är trött och jag skrivet på min Ipad så det blir nog många feltryckningar.
 
För er som inte känner till dessa fyra böcker så handlar de om personer som har eller får en anknytning till De bortglömda böckernas gravkammare. I centrum står familjen Sempere som har drivit bokhandeln Sempere och söner i Barcelona i flera generationer under Francos regim. I första boken möter vi Daniel Sempere som är sonson till grundaren. I de andra böckerna får vi följa personer som har med varandra att göra, som korstar varandra livsvägar. Det blir många trådar som hänger ihop. Dessa trådar knyts ihop i den sista boken i serien och jag måste bara säga så här: Vindens skugga äe en av de bästa böcker jag läst, det är språket, språket, språket! De andra är också bra, men nu har Zafon överträffat sig själv. Första boken var bra, ovanligt skriven, men som ett vin som lagras så har Zafons litterära mognad skapat ett mästerverk. I stil, i person- och miljöbeskrvningar, i intrigbyggande; allt smakar bättre! 
 
I boken knyts trådarna ihop och vi får en inblick i politiska ränksmiderier, djupt hat, människohandel, men också kärlek, mod, hopp, också godhet och lycka tillsammans med sorg och saknad.I denna bok är det Daniels son, som står i centrum, men det vet man inte förrän mer i slutet. Alla andra härliga och några ohärliga figurer dyker upp och man har ingen aning vem skurken är. 
 
 
 
 
Ni får läsa baksidestexten, för nu faller mina ögon ihop! Förstora bilden om ni inte ser att läsa. 
 
Ha en bra dag!

Smaka på orden

Allmänt, Boktips / Böcker, Hat, Kärlek, Livet, Läsupplevelse, Spanien, Zafón, Äventyr / Permalink / 0
Nu har jag börjat på en bok som jag har längtat så mycket efter att läsa, det är Carlos Ruiz Zafons bok Andarnas labyrint. Det är den fjärde och sista delen i serien om De Bortglömda Böckernas Gravkammare, som utspelar sig i Barcelonas vindlande gränder och gator. Kärlek och hat, lojalitet och svek, krig och fred, äventyr och spänning, mysterier och sanningssökande i en blandning som är oemotståndelig.
 
Zafons språk är sådant att man läser om, smakar på orden, suger på stavelserna för att de ska räcka längre. Jag läser inte fort för jag vill att boken ska räcka så länge som möjligt, vilket den kommer att göra ändå eftersom den är på nästan 800 sidor. Vilket i sin tur innebär att jag faktiskt inte kan läsa så länge åt gången pga min whiplasskada, så jag har m a o gott om tid att smaka på orden.

Den eviga elden

Allmänt, Bokrecension, Boktips / Barndom, England, Frankrike, Förföljelse, Gud, Hat, Kamp, Katolska kyrkan, Krig, Politik, Protestanter, Svårigheter / Permalink / 0
Ken Folletts Katedralserie är en trilogi som börjar med Svärdet och spiran, En värld utan slut och avslutas med Den eviga elden. 
 
Den sistnämnda är den bok jag läst, en tegelsten på över 800 sidor. Follett har gjort en gedigen research och jag tror att han vill ge en så heltäckande bild som möjligt och det är därför romanen har blivit så lång. Den kunde ha vunnit på att korta ner några hundratals sidor, om man nu ska vara petig.
 
Det är 1500-tal och katedralen i Kingsbridge är fortfarande i centrum för invånarna i staden. Nya hot utifrån kommer, tidigare var det pesten, nu är det protestanterna. Religiös extremism finns hos både katoliker och protestanter och de som förespråkar tolerans ses som landsförrädare. Ned Willard och Margery Fitzgerald är förälskade i varandra, men Margerys föräldrar vill att hon gifter sig adligt och med en katolik. Ned är från en framgångsrik köpmannasläkt och dessutom tolerant mot protestantismen, medan Fitzgerald är lågadlig och katolska extremister. Samtidigt som religiösa stridigheter pågår, försigår även maktkamp om tronen mellan Elisabeth Tudor och Maria Stuart. Den senare är drottning av Skottland och även gift med kronprinsen av Frankrike. På båda sidor av kanalen pågår ränksmiderier av politisk och religiös art. En del gör vad som helst för makt, andra är beredda att dö för sin tro. Europa är en krutdurk.
 
Romanen är inte den bästa i serien. Förutom att vara för lång tycker jag att personbeskrivningarna och dialogerna ibland känns klyschartade och haltar, men det är egentligen ingenting som stör läsningen så jättemycket, men lite förvånande är det med tanke på kvaliten hos de andra två böckerna i samma serie. Klart läsvärd är den i alla fall!
Till top