Läslöften 2019

Allmänt / Böcker, Läsande, Läsupplevelse, Nyår / Permalink / 0
Så har då ännu ett år gått. Tiden går så snabbt, man har ju just vant sig vid att säga 2018! 
 
Förra nyår så avgav jag ett nyårslöfte att jag skulle läsa alla olästa böcker i mina bokhyllor, vilket jag gjorde med lite fusk (gav bort en del). Nu tänkte jag avge följande nyårslöfte: att läsa annorlunda böcker. Jag ska gå utanför bekvämlighetszonen, läsa sådant som jag vanligtvis inte brukar läsa (kanske t o m någon romance-bok?), utforska nya territorier helt enkelt.
 
 
Det är inte alls så lätt som det kanske kan låta. Oftast vet man ju vad man tycker om att läsa och att medvetet välja något som man vanligtvis inte tycker om, riskerar ju att man inte får några bra läsupplevelser - eller så kanske man stöter på skatter på oväntade ställen!
 
Jag vill önska alla mina läsare ett Gott Nytt Läsår!

Ängelns lek

Allmänt, Bokrecension, Boktips / Barndom, Böcker, Kamp, Litteratur, Läsglädje, Läsning, Läsupplevelse, Ondska, Svårigheter / Permalink / 1
Har läst om Carlos Ruiz Zafons bok Ängelns lek. Nu när man läst alla 4 böckerna i serien om De bortglömda böckernas gravkammare, får man ett annat perspektiv på ramberättelsen.
 
I denna bok får man bl a se hur Daniel Semperes (från första boken) föräldrar träffades, men mest handlar det om författaren David Martin, som ingår en ohelig allians med en ängel och inte är det en god ängel. I utbyte mot det David allra mest önskar sig, samt en enormt stor summa pengar ska han skriva en bok som ska vara upphovet till en ny religion. 
 
 
 
Man får följa Martins barndom och uppväxt - där bl a bokhandeln Sempere & Söner spelar roll - och hans karriär som författare. Så en dag möter han Corelli, en fransk förläggare som erbjuder Martin något han inte kan motstå. Men vem är Corelli? Varför dör människor runt omkring David? Sakta går sanningen upp för David och den är värre än döden.

Personkemi

Allmänt / Böcker, De bortglömda böckernas gravkammare, Livet, Läsglädje, Läsning / Permalink / 0
Ibland liksom bara stämmer allting, det klickar direkt. Visst kan man analysera varför och hur, men man kan också bara njuta av att det är så.
 
Precis som med människor kan människa och bok klicka direkt. Det har inte alltid att göra med bokens kvalité (kvalité i kritikers ögon) utan har att göra med någonting mer djupliggande. Vem vet varför två människor blir kära i varandra, varför de klickar? På samma sätt är det gällande böcker. Man kan ställa upp oberoende faktorer som säkert stämmer, men till syvende och sist är det ändå något i själva bokens personlighet och människans personlighet som dras till varandra. Det slutar med att man inte kan vara utan varandra, man återkommer. Precis som med mänskliga relationer.
 
 
 
Just en sådan relation har jag till Carlos Ruiz Zafóns kvartett om De bortglömda böckernas gravkammare. Ständigt återkommer jag, läser och läser om, tittar från olika synvinklar beroende på vilken bok jag läser i serien. Allt stämmer, en djupare mening och en påtaglig personkemi gör att jag inte kan släppa dessa böcker. De har blivit en del av mig, en del av min litteratursyn.
 
Personkemin stämmer!
Till top