Frågor som inte behöver ställas

 
 
 
Litteraturvetenskap tycker jag nog kan vara intressant ibland, att trånga in i en bok på djupet och studera och analysera - MEN....i längden blir det ändå som att ägna tid åt en och en halv timmes matchanalys av en hockeyexpert i stället för att se matchen, för att nu tala om något mer vardagligt. 
 
Missförstå mig inte - analyser har sin plats, men för mig är själva upplevelsen som är det viktiga. Att läsa är det viktiga, är grunden; upplevelsen av att läsa en bok är det som gör att man fortsätter att läsa, för upplevelsen skapar en relation till boken - och till författaren. 
 
Fast så är det väl med allting? Det är skillnad mellan teori och praktik, skillnad mellan att äta och njuta av maten och att analysera och beskriva rättens upplägg, smaker, intentioner etc. Samma sak med musik; en sak att njuta av Vivaldis Årstider en annan att analysera sviten.
 
Själv tror jag nog att jag föredrar praktiken framför teorin, när det gäller litteratur. Böcker är för mig en upplevelse och en relation, de är en nödvändighet och mindre något vetenskapligt att analysera - att fråga mig om jag tycker om att läsa  är som att fråga om jag tycker om att andas. Det finns frågor som inte behöver ställasm därför att svaret är självklart.

Du är den ende

 
Du är den ende,
som hemligen ser mig,
fast ingen har talat,
du vet vad jag ber dig.
Min längtan är bara du.
Blott du mig ger
ett enda litet ord, är jag din.

Du är den ende, jag aldrig kan glömma,
din mun, dina ögon, din lugnande stämma.
Och därför jag ber dig nu
Blott du mig ger ett enda litet ord, är jag din.

Ingen som du, fast du hör till en annan,
du skänker mig kärlek, hos dig vill jag stanna!
Mitt öde det är att bli din i min fantasi,
del av den värld som är din.

Du är den ende, som får mig att drömma,
den ende som anar, vad tårarna gömma.
Min längtan är bara du.
Om blott du ger ett enda litet ord, är jag din.

Du är den ende, jag aldrig kan glömma,
din mun, dina ögon, din lugnande stämma.
Och därför jag ber dig nu
Blott du mig ger ett enda litet ord, är jag din.

Ingen som du, fast du hör till en annan,
du skänker mig kärlek, hos dig vill jag stanna!
Mitt öde det är att bli din i min fantasi,
del av den värld som är din.
 
- Bo Setterlind -