Pennywise

Allmänt / Barndom, Boktips, Förväntan, Stephen King / Permalink / 0
 
 
Första gången jag läste Stephen Kings Det, jag var väl omkring 12 år, blev jag rädd redan efter några sidor! När jag läste boken igen några år senare, undrade jag vad jag varit så rädd för! Hur som helst, det ska bli roligt att få återuppta bekantskapen eftersom det var så längesedan jag läste boken. Jag fick den som födelsedagspresent idag, när jag blev 44 år ung.
 

Läsning - en klassfråga

Allmänt / Livet, Livsviktigt, Läsare, Läsglädje, Läsning / Permalink / 0
 
 
Läsning som en syssla för gemene man är ett relativt nytt påfund. I alla tider har läsning varit något förbehållet det över skiktet i samhället. Vanligt folk behövde ju inte läsa, skriva och räkna, de hade ingen nytta av bildning när de skulle arbeta. Visst har det funnits undantag, under antiken fast det säkert slavar som var läs- och skrivkunniga, liksom det i Sverige under 1500-talet fanns enstaka personer från samhällets bottenskikt som kunde läsa. 
 
Läsningen innebär en frihet som man förr i tiden inte hade, en frihet som möjliggjorde ens inre att växa och utvecklas, därför har också analfabetismen varit en maktfaktor eftersom det omöjligtgjort för människor att se utanför sig självt, att utvecklas och därmed ifrågasätta överheten.
 
Fortfarande är dock läsningen delvis klassrelaterad, om än inte lika påtaglig. Själv växte jag inte upp i ett hem när man läste så mycket trots att det tillhörde medelklassen. Den enda som läste var min adoptivfar och han läste inte så väldigt mycket. Jag däremot slukade böcker alltsedan jag lärde mig läsa och har fortsatt med det.

Stephen King - en sköldpadda

Allmänt / Barndom, Boktips, Böcker, Fantasi, Författare, Förväntan, Läsglädje, Stephen King / Permalink / 0
 
 
 
 
 
Stephen King föddes 1947 i Portland, Maine. En dag när han var två år gick hans pappa ut för att köpa cigaretter - och kom aldrig tillbaka. Mamman jobbade hårt för att försörja sig och sina två söner. Stephen har sagt att det alltid fanns mat på bordet, även om det kanske inte var stek så ofta. Stephen var inte så populär i skolan, han var också blyg, men hade en fantastisk fantasiförmåga. Vid 12 års ålder fick Stephen en egen skrivmaskin och började skriva och skicka iväg berättelser. Refuseringarna samlades på hög, men han fortsatte envist. Så småningom fick han sin första berättelse tryckt. King gifte sig och skaffade familj och arbetade med lite olika saker för att kunna försörja sig och familjen. 1972 arbetade han som engelsklärare och refuseringarna samlades på hög för hans romaner. King började tappa modet och trodde inte att han skulle bli publicerad. Men det är ju alltid som mörkast just innan gryningen, så när han skickade in manuset till Carrie 1973, antogs det genast av förlaget och resten är historia som det brukar heta.
 
Stephen Kings produktion är enastående och inte många har producerat så många böcker som han gjort, 48 romaner och ibland flera under ett år - och ett flertal noveller. Under pseudonymen Richard Bachman har han skrivit 7 romaner. Jag såg ett författarsamtal mellan honom och George R R Martin där just skrivprocessen kom på tal. Martin frågade King om han aldrig haft svårt för att skriva. Själv kanske han skriver tre kapitel på ett halvår och tycker han gjort det bra. King svarade att han sätter sig ner varje dag och skriver några timmar och skriver - SKA skriva - ett visst antal sidor. En roman på ca 250 sidor tar ungefär 2 månader att skriva.
 
Ja, arbetsdisciplin verkar han ha och inte något fel på fantasiflödet heller, därmed inte sagt att allt som kommer fram ur hans penna (bildligt talat) håller lika hög kvalité. Jag har sagt det förr, King är ganska ojämn som författare. Av 10 böcker som han spottar ur sig kan hälften vara knappt läsvärda. Fast det kanske är fel att säga så, man har höga förväntningar på hans nya roman och om den inte håller måttet så blir man besviken. I jämförelse med många andra så är nog snittkvalitén hög på Kings romaner. Själv tycker jag att hans första romaner var bäst, då menar jag Carrie, Lida, Varsel, Cujo, Jurkyrkogården, Det, Eldfödd och Pestens tid (här ej i kronologisk ordning). Av Kings senare romaner tycker jag om Under kupolen och Doktor Sömn. Av dessa romaner tycker jag nog att Pestens tid är i särklass, men jag har inte läst Kings fantasy-serie än, Det mörka Tornet, som räknas som ett av hans främsta verk. 
 
Ibland undrar jag hur många av dagens populära författare som fortfarande kommer att vara ihågkomna och framförallt aktiva om 45 år? Inte många lyckas med det, för att göra det måste man hålla en kvalié av någorlunda hög klass, som jag inte anser att många i exempelvis det s k  svenska deckarundret inte har. Många av dagens författare - fenomenet ser man ännu tydligare inom musiken - är endast dagsländor. Stephen King är definitivt inte en sådan, snarare en sköldpadda. Dom kan ju bli upp till 150 år. Andra sköldpaddsförfattare är John Steinbeck, Dostojevskij, Flaubert, Tolstoj, Elena Ferrante, George R R Martin - bara för att nämna några slumpmässigt utvalda. Exemplen är många. Vilka som är dagsländor och sköldpaddor visar sig ju med tiden. Sköldpaddor lever som sagt längre.
Till top