Boktips för lata dagar

Allmänt, Boktips / Böcker, Läsglädje, Läsning, Sommar / Permalink / 0
Här kommer några boktips för lata dagar vid stranden, i hängmattan eller vart man nu än befinner sig! 
 
 
Stephen King funkar alltid, fast kanske inte hans tyngsta och tjockaste böcker då, för de kan behöva en egen hängmatta. Läs CarrieEldföddDet.
 
Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George, som jag tidigare recenserat här på bloggen är en annan perfekt bok att läsa medan solen gassar eller för den delen även när det regnar, fast då blir det ju knappast utomhus i hängmattan man är då.
 
Det är ju populärt att läsa deckare och urvalet där är stort; Dennis LehaneJo NesböElizabeth GeorgeP D James eller klassiker som Agatha Christie eller varför inte någon av alla våra svenska deckarförfattare? Om man nu gillar sånt.
 
Katarina Bivalds Läsarna iBroken Wheel rekommenderar. Det är en söt liten historia om litteraturens påverkan på ens livsväg. En lättsmält bok. 
 
Vill man ha lite mer hårda fakta, så rekommenderar jag Kalla Kriget 2.1 av Mats Johansson eller Indiens historia av Sören Wibeck.
 
Läs och lev och njut!

Nyårslöftet infriat

Allmänt / Böcker, Läsning / Permalink / 0
Jag hade avgett ett litterärt nyårslöfte om att läsa 10 av de böcker som jag haft länge i bokhyllan. På ett sätt har jag gjort det nu. Problemet är att jag inte kom ihåg exakt vilka böcker det var, men å andra sidan har jag istället läst ut alla olästa böcker, med lite fusk; jag gav bort några stycken som jag visste jag inte skulle läsa och jag tror inte de var på den ursprungliga listan heller. Just nu håller jag på att läsa den sista olästa boken och det är Ken Folletts Den eviga elden. Jag har att göra ett tag, då den är ganska tjock och jag kan inte läsa så långa stunder åt gången pga min whiplashskada.
 
Jag ska läsa nu, för här uppe i norra Sverige har vi fortfarande sol och ingen blodröd måne syns till.
 

Blodsbunden

Allmänt, Bokrecension / Barndom, Bildning, Ensamhet, Kamp, Kärlek, Svårigheter / Permalink / 0
Augustin Erbas bok Blodsbunden är en sorgsen barndomskildring. Romanens Amadeus växer upp i förorten Fisksätra, med en egyptisk far som är gästforskare och en mor som är barnbarnsbarnsbarn till den habsburske kejsaren Franz Josef. Trots ansträngda ekonomiska förhållanden så får Amadeus och senare även hans lillasyster gå på den fina privatskolan Franska skolan, där adelns och diplomaters barn går. Amadeus och hans syster är ju trots allt släkt i femte generationen med kejsar Frans Josef.
 
Moderns psykiska och fysiska hälsa präglar dock hela familjens liv. Det ställs också höga krav på Amadeus att han ska vara bäst i klassen och redan vid 5 års ålder kan han läsa och skriva och räkna. Vid 8 års ålder läser han stora franska författare på orginalspråket, vid 9 år talar han flera språk. All denna kunskap är dock bokstavligen inbankad i pojken. Fadern tar till fysiska metoder för att sonen ska bli bäst.
 
Familjen skulle jag nog betrakta som dysfunktionell, det förekommer inte heller några kärleks- eller ömhetsbetygelser. Det som är viktigt är härkomst, uppförande och manér.
 
 
Erba skriver med sin egen barndom som utgångspunkt och på ett skärande tydligt språk skildrar han en uppväxt som på många sätt är svår. Vad betyder all kunskap och alla färdigheter om man inte får kärlek, värme och ömhet? Om man aldrig får höra att man är älskad och önskad? Hur blir man själv som förälder, när ens enda erfarenhet är avståndstagande och jagande efter meriter? Vågar man överhuvudtaget tro på att någon annan kan älska en för den man är? 
 
Blodsbunden är både sorglig och vacker. Frågan ställs på sin spets: vad är viktigast i livet?
 
Till top