Tiden räcker inte till

 
 
 
Tiden räcker inte till för att läsa allt som jag vill och det läggs ju hela tiden till böcker som jag känner att jag bara "måste" läsa eller köpa, fastän jag har en del olästa böcker hemma. Men vad gör man om litteraturen är för en som syret är för lungorna? Jag förstår mig inte på de som aldrig läser, för mig skulle det vara som att aldrig leva, bara existera. Men dom har väl något annat än böcker antar jag, sport kanske, måla tavlor eller skidåkning. 
 
Just nu läser jag en bok som jag verkligen lever i och det var ett tag sedan sist, så känslan är skön - som när man borrar in sig under ett duntäcke en kall vinterdag - och jag njuter. Jag tycker om böcker som handlar om böcker, litteratur, skrivande och läsande och den här romanen är en sådan. Dessutom är det en svensk författare och ni som följt mig ett tag vet ju min uppfattning om svenska författare, men denna författare är riktigt bra! 
 
Så jag är kluven; jag vill läsa boken hela tiden men samtidigt spara den så att den räcker länge, för jag vet att verkligt bra böcker inte växer på träd.
 
Som sagt, tiden räcker inte till. Jag tror att även om jag hade haft 9 liv som en katt, så skulle det inte ha räckt till för alla böcker jag vill läsa!
 

Författarintervju med A R Yngve

 

 

 


Hur kom det sig att du började skriva?

Jag lärde mig läsa väldigt tidigt, tack vare min mamma och min farmor som läste högt för mig som liten. Jag blev en bokmal och började skriva noveller redan i mellanstadiet, och på den vägen är det!

 

Varför just sci fi/fantasy?

Antagligen för att jag utsattes för de genrerna redan som liten, i form av tecknade serier, böcker, TV-program, filmer och dataspel. Populärkulturen målade upp en framtid som verkade mycket mer spännande och full av möjligheter än den tråkiga småstad jag växte upp i. Det fanns ett element av verklighetsflykt i mitt sci fi-intresse, men det var mer än så – jag var helt övertygad om att framtiden skulle bli radikalt annorlunda än nuet, och ville utforska alla möjligheter genom fiktionen. (Och så blev det ju...) Mitt intresse för fantasy är mycket mer begränsat.

 

Varifrån får du inspiration?


Drömmar har faktiskt varit en återkommande inspiration. Musik kan också sätta igång fantasin. Jag läser populärvetenskapliga tidskrifter och böcker som väcker mina egna spekulationer. Efter livslång träning av fantasin är det inte längre ett problem att komma på idéer.

 

Vad vill du uppnå med dina böcker?


Flera saker: Att underhålla, att väcka en känsla av förundran inför hur fantastisk verkligheten är – ja, just verkligheten! – och att lära läsarna att vidga sina sinnen och se de större perspektiven på tillvaron. (Jag vill erbjuda läsaren en drogfri tripp, kunde man lite vitsigt uttrycka det...)

 

Vad betyder litteraturen för dig personligen?

Litteratur är för mig ett sätt att beskriva världen så att säga utifrån ett perspektiv. Själva mediet är en bra medicin mot trångsynthet. När litteratur är som bäst hjälper den oss att få insikt i andra människors liv och tankar.
Kort sagt, litteratur kan bygga förnuft och förståelse.

 

Till sist, har du några boktips att ge Epilogers läsare?

Jag kan rekommendera några författare som har gjort intryck på mig:


- Tove Jansson:
MUMINTROLLET PÅ KOMETJAKT (alias ”Kometen kommer”)
- Philip K. Dick:
EYE IN THE SKY,
UBIK och
THE THREE STIGMATA OF PALMER ELDRITCH (på svenska som ”Marsiansk mardröm”).
- Alfred Bester:
THE DEMOLISHED MAN (på svenska som ”Ensam mot universum”) och
THE STARS MY DESTINATION (på svenska som ”Tigermannen”).
- James Tiptree Jr. (alias Alice Sheldon):
Novellsamlingen HER SMOKE ROSE UP FOREVER.
- Arthur C. Clarke:
THE CITY AND THE STARS.
- Jorun Modén:
SAMAEL – en mycket originell fantasyroman som bryter ny mark i svensk genrelitteratur.
- KG Johansson:
GOOGOLPLEX – En briljant roman av en av Sveriges bästa aktiva SF-författare.

 

—————————————————————————————————————————


A.R.Yngves böcker finns på engelska och svenska. Utdrag ur dem finns att läsa på hans webbsajt http://aryngve.com

 

Ingenting är sant och allting är möjligt

 
 
Peter Pomerantsev har i sin bok Ingenting är sant och allting är möjligt (Ordfront, 2017) lyckats att på ett enkelt men träffande sätt beskriva det ryska samhället. I 10 år arbetade Pomerantsev i egenskap av brittisk producent åt  rysk tv för att tillföra  ”västliga” influenser anpassat efter rysk modell. Detta gav Pomerantsev en inblick i olika samhälleliga företeelser, när han producerade dokumentärer och dokus-såpor. 
 
Det man kan säga om det ryska samhället är att allt, precis allt i samhällskroppen är korrumperat. Officiellt är det demokratisk frihet, men bakom kulisserna är spelreglerna annorlunda - och alla spelar med i farsen. Det pratas olika språk, vid olika tillfällen; spelas olika roller vartefter situationen kräver det. I allt från rättsväsende till småföretagande så handlar det om mutor, kohandel, skenrättegångar, etc. 
 
Ryssarna verkar inte vara ett lyckligt folk, inte i själ och hjärta. Pomerantsev säger det aldrig men summan av hans bok säger det. Jag har läst en liknande slutsats i andra böcker, även om formulerat på annat sätt. Visst är det en generalisering, kanske t o m ensvepande sådan, men icke desto mindre sann. Men det finns alltid ett hopp, en strävan efter ett bättre liv. Ryssen kämpar för att få ett skäligt och vettigt liv. En del lyckas, andra inte. Precis som det är för oss alla.