Litterära skandaler

 
 
Jag saknar några litterära skandaler!
 
Man kan läsa om litterära skandaler som inträffade förr i tiden. August Strindberg, Hjalmar Söderberg och Charlotte Bronte är några som på sin tid mer eller mindre skapade skandal eller i vart fall debatt. Vad har hänt? Numera är det aldrig sådana skandaler, förmodligen beroende på att moralen är en annan. Förr var det ju mycket som var omoraliskt; kvinnans frigörelse, att öppet visa kärlek, att tala om sex, otrohet, för att inte tala om homosexualitet. Idag har vi inte dessa moraliska hinder (på gott och ont ibland), så på det sättet är det nog svårt för en författare att orsaka skandal med sin bok. 
 
Dock minns jag en litterär skandal för drygt 10 år sedan. JT Leroy framställdes som en HIV-positiv f.d. prostituerad ung man som skrev självbiografiskt om sin tuffa uppväxt. Handlingen i JT Leroys böcker var centrerad kring prostitution, sexuella övergrepp och drogmissbruk. Kritikerrosade debutromanen Sarah sades vara baserad på författarens tragiska barndom och liv som son till en s.k. ”truckerhora” som - utklädd till flicka under sin mammas namn, Sarah, prostituerade sig i jakt på bekräftelse och kärlek. Men i oktober 2005 avslöjades att JT LeRoy var en bluff skapad av Laura Albert. Skandalen var ett faktum och författaren fick betala 350 000 dollar i skadestånd till ett filmbolag som hade köpt rättigheterna till filmen som skulle baseras på Sarah
 
Ibland undrar jag hur det skulle vara om man levde när Hjalmar Söderbergs  Den allvarsamma leken kom ut, hur man skulle diskutera boken med sina vänner, vad man skulle tycka, tänka och känna när man läste boken. För man är ju, om än ommedveten vid tillfället, en del av historien då!
 

Ta min hand

 
 
 
Lisa Bjurwald har skrivit en uppföljare till sin Tills bara aska återstår. Den nya boken heter Ta min hand (Bladh by Bladh, 2017). Rebecka Born är avstängd tills vidare från Sektionen för särskilda hot (SSH) och tillbringar sin ofrivilliga semester tillsammans med sina söner i sin pappas sommarhus i Italien. Rebeckas pappa tillhör en särskild elitstyrka inom den italienska polisen och han tycker att den svenska polisen är mesar som enbart handlar efter byråkratiska regler utanhänsyn till moral och etik. Rebecka kommer snart att hålla med honom. Hon får ett tips om försvunna flyktingbarn, men tar det inte på allvar förrän ännu ett tips kommer från en källa hon litar på. Rebecka börjar nysta i härvan trots att hon är avstängd - vilket kan ha sina moraliska fördelar. Det hon upptäcker är en fasa som få av oss vet något om. Liksom Bjurwalds förra bok, så är även den här baserad på verkliga händelser. Sexhandel med barn är tyvärr en blomstrande affäroch Bjurwald levandegör det helvete som detta innebär.
 
Gillar man det svenska deckarundret så ska man absolut läsa denna bok. Den håller samma klass som de andra och står sig väl i konkurrensen!

Dagar av ensamhet

 
 
 
Som jag har längtat efter mer av Elena Ferrante och när jag väl fick den här boken i postfacket blev jag överlycklig! Dagar av ensamhet (Norstedts, 2017) handlar om Olga som blir övergiven av sin man eftersom han har hittat en ny, ung kärlek. Olgas värld faller samman och hon står ensam med ansvar för barn, hem och hund. Som boktiteln antyder så handlar romanen om Olgas kamp att klara sig, att överleva, att inte bryta ihop - fast det gör hon ju på ett sätt, men reser sig igen. Språket är för mig Ferrantes signum och hon levererar som vanligt - ett himmelrike för en språk-konnässör! 
 
Dock, i början, blev jag först irriterad och sedan arg på Olga; att hänga upp sitt liv på en karl sådär! Har hon inget eget liv? Sluta deppa över karlsloken, det är han inte värd! Sedan kom jag att tänka på att ett annat av Ferrantes signum är ju just att skriva ur ett feministiskt perspektiv, dessutom så berättar Olga om en händelse i skolan. Hon hade fått i uppgift att läsa en bok och den handlade om en kvinna som blev galen, deprimerad och trasig när hon övergavs av sitt livs kärlek. När Olga lämnade tillbaka boken hade hon sagt spydigt till sin lärarinna att hon minsann aldrig skulle bete sig så! Även hennes mor hade sagt att kvinnor utan kärlek miste förståndet, när en granne blev galen när henens man övergav henne -  men så tänkte minsann inte Olga bli! Jag tror att det Ferrante vill visa med boken - själva handlingen i sig är ju inte direkt upphetsande, däremot är Olgas resa mot frihet det - är att en del kvinnor blir så förtryckta att om de lämnas blir de handlingsförlamade. Hon vill visa på kvinnors situation, hennes beroende av mannen, att samhället tar för givet att kvinnan ska offra allt för man och barn, att när kvinnan blir övergiven så är det naturligt att hon tar hand om barnen. Är det verkligen så även i Sverige? Den situation för kvinnor i Italien som Ferrante beskriver i sina böcker, verkar vara som det var för kvinnorna i 50-talets Sverige. 
 
Boken är alltså mer än summan av sina sidor, mer än det till synes ytliga ämnet - en kvinna som blir övergiven - den är en tidsbild över kvinnans historia. Läs den!