Finders Keepers

Allmänt, Bokrecension, Boktips / Barndom, Böcker, Död, Ensamhet, Litteratur, Litterära giganter, Livet, Livsviktigt, Mod, Mord, USA / Permalink / 0
Vissa böcker gräver sig in i ens inre och stannar där, lever sitt eget liv. Karaktärer talar i ens inre, liksom man undrar över vad som händer i "deras värld" och varför. Stephen King har skrivit många böcker, men den jag läst heter Finders Keepers. Den handlar om en man som blir besatt - nej, det handlar inte om kärlek, utan besatthet - av en författares verk och går bokstavligen över lik för att få som han vill. Mannen, som heter Morris, kan inte förlika sig med att huvudpersonen i en viss triologi av den fiktiva författaren, inte fortsätter sitt fria liv, utan fastnar i det vanliga ekorrhjulet. Morris gör därför inbrott hos författaren, för han har hört sägas att denne kanske har fortsatt att skriva i hemlighet. Det visar sig stämma. Morris hittar nästan 200 anteckningsböcker i författarens kassaskåp. Även lite pengar, men dessa är inte det viktiga för Morris. 
 
Dessa anteckningsböcker kommer att ha stor inverkan på flera människors liv, varav en del får möta sin Skapare i förtid. 36 år efter att Morris tog anteckningsböckerna så hittar en pojke trunken med böckerna och pengarna som Morris gömt. Det Morris och pojken har gemensamt är att de båda är stora fan av samma författare, så pojken tar hem böckerna och läser. Morris har suttit i fängelse under alla dessa år och är nu på väg för att ta hand om sin skatt, den han levt för och som hållit honom uppe alla dessa år. 
 
Jag har inte läst ut boken än, men jag måste skriva om den, för den ropar så högt inom mig. Morris älskar inte böcker och litteratur, han skulle lika gärna ha kunnat bli hooked up på något annat. Pojken däremot, han älskar litteratur, den ger honom livsglädje, medan Morris är helt förhäxad av böckerna, de ger honom inte något för hans själ. Jag tror Morris är en narcissist, för han handlar helt utifrån egen tillfredställelse, utan hänsyn till andra. Pojken däremot handlar även utifrån sina närmastes bästa, även om det innebär att sätta sig själv i livsfara. 
 
Jag tror romanen (som är på engelska) handlar om sann och falsk kärlek till litteraturen. Det handlar om vad denna kärlek kan göra med en. Vad som händer beror på vilken typ av kärlek man har.
 
King är en författare med en enorm produktion. Alla hans böcker håller inte måttet, kvalitén skiftar mycket, men denna bok tillhör hans Top 10, tillsammans med Pestens tid, Det, Jurtjyrkogården, Lida, etc.

Dylan & Springsteen

Allmänt / Dylan, Litteratur, Litterära giganter, Springsteen / Permalink / 1
Någon har sagt i en dokumentär jag såg om Dylan att han predikar mer än sjunger, tyvärr lyssnar de flesta mer på sången än predikan. I begynnelsen av sin karriär var Dylan inte främst en låtskrivare, utan samlade intryck från skivor av Woody Guthrie, Hank Williams, Bukka White. Det var bluesen och countryn som var Dylans ryggrad. Den första plattan 1962 bestod av traditionella folksånger och en egen låt, men redan på andra plattan så hade Dylan enbart egna låtar.
 
 
Bob Dylan har ibland kallats för musikens Walt Withman och det kan jag absolut hålla med om! Dylans låttexter är abstrakta och symboliska, ibland svåra att greppa. En poet - javisst - och just därför inte helt enkel att tolka. Jag tycker hans texter är gåtfulla. De är ibland till synes simpla texter som döljer mycket. Man anar att det man ser är bara toppen på ett isberg. 
 
Jag tycker att det är svårt att veta vart man har Bob Dylan, vad hans syfte med texten är, för ibland svävar han i mitt tycke väldigt mycket uppe i det blå. Det är däremot lättare att förstå hans kristna låtar; exempelvis I believe in You, handlar om omvärldens skepsis till Dylans omvändelse och Solid Rock handlar om att Jesus är klippan och den stadiga grunden i Dylans liv.
 
Kritiken mot att Bob Dylan har fått Nobelpriset i litteratur, tycker jag att Sara Danius förklarade på ett bra sätt. Lyrik är, tillsammans med epik och dramatik, en av skönlitteraturens tre klassiska huvudgenrer. Ordet kommer av att man till en början framförde verken i ackompanjemang av lyra; på engelska betyder ordet lyric fortfarande låttext, medan genren kallas poetry. 
 
Det förklarar varför det att läsa Dylans lyrik utan musik, blir att inte uppleva hans konst till fullo.
 
Jag har i några tidigare inlägg diskuterat om huruvida låttexter är litteratur eller inte och jag förmodar att ni vid det här laget vet min inställning i frågan. Om nu Bob Dylan har ansetts värdig det största litteraturpriset i världen, öppnar det ju upp för att även andra musiker kan få det. 
 
 
Bruce Springsteen har aldrig haft ett "riktigt" jobb, utan ända från början satsade han allt på musiken. Han fick sina tidiga musikaliska influenser från psykedelisk rock och Motown. Efter high school flyttade Springsteen till New York för att försöka slå igenom med folkmusik. När inte det lyckades återvände han till New Jersey. 1971 bildade han The Bruce Springsteen Band som han spelade med till 1972, och 1974 bildades Springsteen and the E Street Band. De första plattorna bandet gav ut gjorde inga större väsen av sig, utan genombrottet kom med Born to Run 1975. Sitt internationella genombrott fick Springsteen med plattan Born in the USA 1984 och resten är historia som det brukar heta.
 
Born to Run anses vara en skiljelinje i Springsteens låtskrivande, för här etablerar han de teman och karaktärer som kommer att känneteckna resten av hans karriär; att undersöka den mörka sidan av den amerikanska drömmen; brutna löften och svikna förhoppningar, krossade drömmar och livets strävsamhet. Han skriver om den vanliga människans liv, som ofta inte alls blir som förväntad, om kampen för överlevnad och hoppet om en förändring som envist hänger sig fast - ibland. Springsteens språk i sina texter skiljer sig avsevärt från Dylan. Det är jordnära; man hör motorbullret och känner bensinångorna, man hör fabriksvisslan. 
 
Hungry Heart beskriver Springsteen individens längtan efter något mer, om att leva utanför de lagda ramarna. I megahiten Born in the USA beskriver han ett land som en spegel med många sprickor, så självbilden blir förvrängd, den som vill se klart har ingen annan spegel att se in i. En av mina favoritlåtar är Downbound Train som handlar om när livet både känns som och är en nedåtgående spiral. Det är inte bara livets mörka och svåra sidor han skriver om, exempelvis låten Better Days handlar om att istället för att sitta och vänta på att livet ska börja, så ska man titta på vad man faktiskt har, man kanske inte står ut med sitt eget sällskap men då ger ens älskade mening åt allt. Kärleken och musiken gör livet värt att leva - trots allt.
 
Springsteen lyckas med något som är mycket svårt, nämligen att på ett jordnära och enkelt språk beskriva något komplicerat och abstrakt. Han lyckas på ett sätt som inte Dylan gör (jag tror visserligen inte heller att Dylan vill "lyckas", han skriver, spelar och sjunger och den som vill får lyssna eller låta bli). Att skriva enkelt om komplexa saker är en svår balansgång; antingen blir det för banalt eller då blir det för högtravande - men Springsteen lyckas anser jag. Om Dylan är musikens Walt Withman så är Springsteen musikens John Steinbeck, som han ibland också brukar kallas. Kanske inte så konstigt om jag tycker om Springsteen, med tanke på att en av mina favoritböcker är Öster om Eden?
  
(Detta blogginlägg publicerades ursprungligen i november 2016)

Krim tillhör oss

Allmänt, Bokrecension, Boktips / Krim, Ryssland, Samhälle / Permalink / 0
Den ryska annekteringen av Krimhalvön tog världen med överraskning, för alla utom Putin och hans närmaste, eftersom den hade varit planerad sedan länge när slutligen ”rätt” tillfälle yppade sig. De flesta på Krim var officiellt för anslutningen till Ryssland, men många vågar inte heller säga vad de egentligen tycker eftersom kritiker tystas på olika sätt.
 
 
I Kalle Kniiviläs bok Krim tillhör oss så får olika personer komma till tals: ryska nationalister, ukrainska anhängare och krimtatarer. På ett enkelt språk och med en skärpa som få, lyckas Kniivilä ge en nyanserad bild av läget på Krim, som känns trovärdig. Det finns både för- och nackdelar med Rysslands annekteringen  av Krim, men vad som överväger beror på vem man frågar.
Till top