Att läsa

 
 
 
Att vara mer än sig själv
Att resa och att stanna
Att upptäcka
Att gråta och skratta
Att förstå
Att uppleva och minnas
Att grubbla och filosofera
Att längta och att känna
Att läsa

Song of Myself

 
 
 
                                    I celebrate myself, and sing myself, 
                                   And what I assume you shall assume, 
                                   For every atom belonging to me as good belongs to you. 
 
                                   I loafe and invite my soul, 
                                   I lean and loafe at my ease observing a spear of summer grass. 
 
                                   My tongue, every atom of my blood, form’d from this soil, this air, 
                                   Born here of parents born here from parents the same, and their
                                   parents the same, 
                                   I, now thirty-seven years old in perfect health begin, 
                                   Hoping to cease not till death. 
 
                                  Creeds and schools in abeyance, 
                                  Retiring back a while sufficed at what they are, but never forgotten, 
                                  I harbor for good or bad, I permit to speak at every hazard, 
                                 Nature without check with original energy. 
 
                               -  Walt  WhitmanLeave of Grass, Song of Myself, verse 1 - 

Den stunden

 
Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar,
speglar sådan stillhet
som den stunden --

då ensamhetens gränser plånas ut
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig.

- Karin Boye, ur För trädets skull