Är litteraturen bra för människan?
Agnes Lidbeck har skrivit en debattartikel i GP som handlar om att man inte ska använda God Litteratur som ett vaccin. Hon menar att "Idén om den nyttiga romanen är skadlig för romankonsten – människor kan inte tvingas på litteratur som om den vore någon sorts kruskakli.". Skönlitteraturen breddar individens perspektiv och bidrar till ökad förståelse - det är den allmänna uppfattningen. Detta är ju förvisso sant och ingenting att orda om, så vad menar Lidbeck? Jag tror att följande kan sammanfatta hennes ståndpunkt: "Därav resonemanget om att litteraturen är en viktig del av näringslivets framtid – lex Handels läsecirklar. Hur ska man kunna bli en produktiv kapitalist, om man inte tar sig tid att även bättra på det inre genom en roman då och då?". Litteraturen ska inte bli som en slags frisksport som man kan pricka av på sin att göra-lista, någonting som är "politisk korrekt" att göra. Fast jag vet dock inte hur utbredd denna uppfattning är. Enligt Lidbeck så verkar den vara väldigt vanligt förekommande och en av orsakerna till att läsningen minskar. Hon gör även följande jämförelse, att nyttigheter på boksidan är ungefär lika lockande för den breda allmänheten, som nyttigheter på tallriken.
Nej, man ska inte läsa för att det är nyttigt, bra för ens personliga utveckling eller av någon annan orsak. Man ska läsa för att man älskar att läsa, för att man inte kan hålla sig ifrån litteraturen, för att böcker så småningom får en mer personlig betydelse än att bara vara en pappersbunt mellan två hårda pärmar som ska vara nyttig för själen. Man ska läsa för att man hittar sig själv där på sidorna, för att man uppfinner världen ånyo. Man ska inte läsa för att man blir mer eller mindre tvingad till det, då slår det helt fel - nej, man ska läsa för att man vill, för att det blir ett behov, ett sätt att leva.
En del gillar hockey eller fotboll, andra gillar konst eller hantverk, åter andra gillar att läsa, fågelskåda eller att paddla kanot. Ja, läsning är bra på många sätt, men önskan att läsa kan inte komma utifrån, utan måste komma från individens inre.
Lidbeck avslutar sin debattartikel med följande uttalande: "Om samhället inte accepterar denna smakvariation, utan tror att en tillräcklig dos Bra böcker i God Belysning är vad Varje God Medborgare™ behöver, riskerar litteraturen att flyttas ännu längre ut i marginalen. Den riskerar att gå från kulturell upplevelse för ett gäng udda typer som föredrar den formens underhållning framför en annan – som vissa fördrar korsord framför innebandy – till att bli något ännu mindre lockande. En vaccinspruta. Något man på offentligt initiativ får tryckt in i armen. Säkert nyttigt, men inget man direkt ser fram emot." Ja, visst är det en skrämmande tanke, men har det verkligen gått så långt eller är det ett scenario som Lidbeck fruktar ska hända? Jag kan i alla fall inte se att risken är stor att det ska bli så. Det hade varit intressant att veta vad hon bygger sina åsikter på, statistik, egna upplevelser eller vad då? Men kanske menar hon alla dessa "tips" på hur man kommer igång med sin läsning, eller alla "listor" på böcker man borde ha läst innan 40? Eller bara det faktum att samhället på ett sötsliskigt sätt försöker få folk att läsa mer, att läsande riskerar att bli (eller har redan blivit) en del av åsiktskorridoren och pk-hysterin?
Kort sagt, läs för att du vill, inte för att någon annan säger att du bör.
