Steglitsan
En del böcker passar inte alltid in i det känsloläge som man för tillfället är i. För det är ju så att en del böcker man läser träffar en rakt i hjärtat på en gång och tar andan ur en, medan andra inte alls gör det - på första försöket vill säga. Läser man om boken en tid efteråt kan man tycka att den var rena knytnävsslaget i magen. En sådan bok tror jag Steglitsan är. Jag har läst den en gång och förstod den inte riktigt, men jag har på känn att när jag läser om den - vilket jag absolut kommer att göra! - så kommer jag att se och uppleva den på ett annat sätt.
Boken handlar om den Theo Decker som överlever en explosion på ett konstmuseum i New York, men tyvärr klarar sig inte hans mamma. Han kommer att färdas mellan olika människor som mer eller mindre negligerar honom, men en trogen följeslagare är en liten målning från 1600-talet som heter Steglitsan. Tavlan kommer att få en stor påverkan på Theos liv, kanske inte alltid till det bättre.
Det handlar också om Theos sökande efter en identitet, att komma till freds med sig själv. Vart hittar man trygghet; hos andra, i andra föremål/saker eller i sig själv? Vad ska man bygga sitt liv på?
Som sagt, jag kommer att läsa om den här boken. Det är en sådan bok som inte lämnar en ifred förrän man har gjort det.
