Kärleken till boken
Nedanstående text är saxat från en artikel av Carl-Johan Malmberg i Svenska Dagbladet.
För oss som läser böcker, som älskar dem och njuter av dem, kanske också arbetar med dem, och köper så många att våra hem bågnar av mängden är vägen till boken alltid en personlig berättelse. Hur och när kom vi i kontakt med våra älsklingsböcker? Vad fick oss att läsa dem? Varför läser vi överhuvudtaget? Och vad är en bok egentligen för oss?
Jag hade begripit något, kanske efter att ha sett mina föräldrar och min bror försvinna in i böcker, deckare, romaner, någon diktsamling, Jules Vernes fantastiska berättelser: en bok – till skillnad från en film som på den tiden bara fanns på bio – var något man kunde återvända till när man själv ville, ta med sig överallt, införliva med sig själv.
Boken som ting skapar kontinuitet i livet. Att minnas vissa böcker är viktigt. När vi går tillbaka till våra tidiga bokupplevelser, och till böcker som står där i bokhyllan sedan åratal får vi kontakt med oss själva som de vi en gång var, och vi förstår nuet bättre.
Pappersboken har en envist kvardröjande, tyst auktoritet som saknas hos den digitala boken, lika lätt att ladda ner som att utplåna. Det är knappast troligt att vi behåller våra böcker, barnböcker eller vuxenböcker, i datorn eller på läsplattan under decennier. Böcker förvandlas till kortsiktiga förbrukningsartiklar.
Den tyske författaren Walter Benjamin, boksamlare trots sitt nomadliv på flykt undan nazisterna, menade att ett personligt bibliotek inte består av böcker man behöver för stunden utan böcker man kan komma att behöva. Och så tänker jag på mina böcker: en försäkran om att de ska finnas där i framtiden. De står där på sina hyllor eller ligger i travar på golvet, trygga och försynta. De talar om vilka de är med sina ryggar och pärmar och sina individuella utseenden, de tränger sig aldrig på utan väntar tålmodigt på att jag ska bry mig om dem. Ibland kan jag fantisera om att min boksamling är den sista i världen: finns inte en viss bok någon annanstans så finns den åtminstone hos mig. Eller så kan jag tänka att jag är avskuren från människor men har all den proviant jag behöver.
