Det förbjudna böckernas bibliotekarie
Brianna Labuskes är en ny författare på den svenska arenan. Hon har just kommit ut med den historiska romanen De förjudna böckernas bibliotikarie. Vi får följa med den unga Althea till Berlin dit hon fått ett kulturstipendium av Goebbels. Där får hon på nära håll se hur nazisterna tar makten genom att ta ordet från individerna. I Paris får vi möta Hannah som arbetar på De förbjudna böckernas bibliotek. Där finns de böcker som nazisterna förbjudit. I New York hittar vi en annan ung kvinna, Viv, som just mist sin make i kriget och som kämpar med näbbar och klor för att tillhandahålla fältpocketböcker till soldaterna vid fronten. Alla dessa kvinnor inser böckernas betydelse för individen, de vill kämpa mot censur och förtryck. Att få öppnade ögon kan göra ont, men är nödvändigt om man inte vill leva i en lögn, om man inte vill ljuga för sig själv för att stå ut med verkligheten. Livet är inte som en bok, det är värre ibland, men kan även vara bättre.
En liten röst kanske inte betyder något i det stora hela, men man måste ändå kämpa för sanning och rätt, för annars är man en mus och inte en människa. Ondskan kan blomma när goda människor håller tyst, det som är fel blir rätt när vanliga människor tar den enkla vägen istället för den rätta. Det är inte lätt att veta hur man själv skulle ha agerat - man vill ju gärna tro att man skulle ställa sig på sanningens och rättens sida, men sanningen är nog snarare att ingen är vare sig ond eller god, utan en blanding av båda. Labuskes roman tar upp sådana här frågor och det gör att romanen har ett djup som talar till djupet inom en själv.
De förbjudna böckernas bibliotikarie handlar om den nakna sanningen, om förlåtelse, om att våga be om förlåtelse, om böckernas betydelse, om att aldrig ge upp. I all sin enkelhet är den en guldgruva.
