Litteraturens mörkaste kapitel
Idag är det Världsbokdagen. Jag vill tala om litteraturens mörkaste kapitel, vilket är förbjudna böcker. Devisen om att ordet är mäktigare än svärd, kommer till sin praktiska tillämpning just när det gäller förbjudna böcker. När makthavare känner sig hotade av budskapen i olika romaner, då är det för att dom är rädda. Rädda för ordets makt att befria människor, att levandegöra människor, att förklara livet och tillvaron för människor. Makthavare har en viss agenda som de vill att folk ska leva efter och allt som hotar denna agenda måste förbjudas.
Exempel på förbjudna böcker som utmanat synen på moral och sexualitet är Lolita av Nabokov och Farmor och vår Herre av Hjalmar Söderberg. Eller varför inte Ray Bradburys Fahrenheit 451, en bok om förbjudna böcker, som själv blev förbjuden? Andra exempel på böcker som varit förbjudna är Da Vinci-koden av Dan Brown och Att döda en härmtrast av Harper Lee, Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren, Hungerspelen, Framtiden är historia: det totlitära Rysslands återkomst.
Vem är det då som bestämmer vilka böcker som ska förbjudas? Det är regeringar, religiösa institutioner och andra former av makthavare. Man menar att folk måste skyddas från vissa former av vad man menar är omoraliskt och syndgullt leverne. Det är inte enbart totalitära stater som förbjudit böcker. I exempelvis USA, som ändå ska vara frihetens och demokratins högborg, finns det otroligt många böcker som står på svarta listan. Allt fler böcker rensas ut från skolbibliotek och klassrum i USA. Konservativa grupper har drivit på utvecklingen. Man hävdar att det är för att skydda barnen som man inskräktar på yttrandefriheten genom att förbjuda vissa böcker. Dessa böcker handlar om våld och övergrepp, sorg och död, etnicitet och rasism, hbtq, tonårsgraviditeter, etc - dvs dessa böcker handlar om vad det innebär att vara människa! På vilket sätt är det farligt?!
Några av världslitteraturens mest kända verk har under någon kortare eller längre period, eller nuvarande, varit förbjuden: Candide, Madame Bovary, Oliver Twist, Vredens duvor, Möss och människor, Onkel Toms stuga, Alice i Underlandet, 1984 och Anne Franks dagbok, bara för att nämna några.
Tankens frihet tar vi för given i en demokrati, men yttrandefriheten är en modern företeelse och som synes fortfarande villkorad i stora delar av världen. Litteraturens långa historia är mer en fråga om censur och bokbål än om tankens flykt och frihet.
Förbjudna böcker är en påminnelse om kraften i ord och idéer. De är vittnesmål om mänsklighetens strävan efer frihet och kunskap, men också om de krafter som vill begränsa denna frihet och kunskap.
Jag vill avsluta med Alexandr Solzjenitsyns ord:
Det är inte så att våldet lägger sin tunga labb på varenda skuldra varenda dag; våldet kräver av oss enbart lögnens ödmjukhet, att vi varje dag deltar i lögnen. Det är i detta som underdånigheten ligger. Och just i detta ligger den allra enklaste och mest tillängliga nyckeln till vår befrielse: det personliga icke-deltagandet i lögnen! Må lögnen täcka allt, men låt oss åtminstone hålla fast vid detta: Lögnen må härska, men det ska inte ske genom mig!
