Om skrivande
Denna blogg handlar om läsande och om kärleken tilllitteraturen, men denna veckas krönika ska handla om skrivande.
Jag tror att de flesta storläsare någon gång seriöst har tänkt på att bli författare - tänk att kunna forma sådana underbara världar som man själv har förlorat sig i?! Så även jag. Jag har gått en del skrivarkurser, samt själv skrivit för "skrivbordslådan" både prosa och lyrik. Fast det har inte blivit något av det. Tills nu. Jag gick en skrivarkurs för en tid sedan. Egentligen gick jag inte ens klart hela kursen. Det var de sedvanliga övningarna och en del andra övningar som jag inte gjort tidigare. Jag vet inte vad det var med just denna kurs, men den fick mig i alla fall att inse vad jag ville skriva; inte en roman, inte lyrik, utan precis det jag skriver här på bloggen. Det var en befrielse att inse detta, att hitta sin nisch. Jag aspirerar inte på att vara en författare, men jag är en skrivande läsare. Jag tycker om, känner mig nödgad, att skriva ner mina tankar om böcker, läsande och litteratur. Mitt skrivande blir mättat av denna blogg.
Jag säger inte att det är så för alla, att det är så här det ska gå till, men för mig har det gjort det. Det viktigaste är inte formen man skriver utan att man skriver - om det är det man längtar efter och inte kan vara utan. Hitta din form, ditt sätt. Ta hjälp av skrivarkurser - fysiska eller online.
Många etablerade författare har sagt att bästa rådet de kan ge till de som vill bli författare, är att skriva, skriva och skriva. Många av dagens stora författare har blivit refuserade till att börja med, men de har inte gett upp utan fortsatt att skriva och skicka in manus. Så när du författardrömmar ska du inte ge upp!
