Midnattslinjen
Helt i enlighet med mitt litterära nyårlöfte att läsa böcker jag vanligtvis inte bruka läsa, så har jag alltså nu läst Lee Childs senaste Jack Reacher-roman på svenska, Midnattslinjen (Massolit förlag, 2018). Den börjar med att Reacher kliver av en buss under en bensträckarpaus och av en slump hittar en ring som på en pantbank han inte tror att ägaren frivilligt lämnat ifrån sig. Det är nämligen en examensring från West Point och efter 4 tuffa år, så vill man nog inte skiljas från den om det inte är nödvändigt. Där och då börjar en historia som Reacher följer bakåt. Vad han upptäcker är naturligtvis inte bara sådant som har med ringen att göra, utan även sådant som korruption i högre kretsar.
Jag kan mycket väl förstå varför Lee Child är så populär. Hans böcker om Jack Reacher ångar av action, plus att man får lite närstidsteknik och vapenkunskap på köpet, plus lite annat. Språket flyter lätt, liksom handlingen och upplösningen är inte helt självklar, men rättvis i alla fall. Dessutom ger boken lite etiska frågeställningar att tänka på, vilka kan jag inte avslöja för då spoilar jag handlingen, men läs boken så förstår du! Du kommer inte att ångra dig.
