Ferrante om Ferrante
Titeln Ferrante om Ferrante (Norstedts, 2019) håller det den lovar. I denna volym har den italienska författarens, under pseudonymen Elena Ferrante, förlag gett ut tidigare opublicerade texter, brevväxling och intervjuer, för att tillgogose behovet av läsarnas önskan att få veta mer om Ferrante. Förlaget, och Ferrante själv förstås, hoppas att läsarna ska få veta mer om en författare som de älskar och värdesätter.
Ferrante säger att det man kan veta om henne kan läsas i hennes texter. Böckerna talar om vem hon är och det är enbart ett mediatrick att jaga efter hennes identitet. Ferrante menar att utrymmet för vad hon skriver och hur hon kan skriva blir större när hon skriver under pseudonym. Även det privata livet ges en skyddad sfär.
Ferrante menar att en bok måste tvinga läsarna att se sig själva och världen i ansiktet, en bok måste inte bara vara sannolik berättelse utan en sann berättelse.
Jag ska inte här i recensionen redogöra för vad allt Ferrante skriver om olika frågor, men jag kan säga som så att det är en verklig fröjd att läsa! Nej, det är fel ord (Ferrante är ju väldigt noga med orden). Att läsa hennes texter är som ett uppvaknande, ett avslöjande och delvis en befrielse. Man tänker nya tankar, hittar ord på tankar man inte kunnat uttala och diskuterar med Ferrante i tanken medan man läser. En omskakande upplevelse på flera plan.
Denna bok ger en ökad förståelse och insikt i hur Elena Ferrante tänker och arbetar och man anar också konturerna av ett ansikte bakom pseudonymen.
