Syndabocken

Allmänt, Bokrecension / Ensamhet, Förorten, Hat, Kärlek, Mord, Politik, Samhälle, Stockholm / Permalink / 0
 
 
 
Så har Sofie Sarenbrant kommit ut med en ny bok om kriminalinspektör Emma Sköld, som heter  Syndabocken (Bookmark, 2018). Det hra gått två år sedan händelserna i Tiggaren och nu är det inte korrumperade poliser det handlar om utan en inbrottsvåg som drabbar Bromma. Facebookgruppen Brommavännerna har mer eller rimliga teorier om vem det är som gör inbrotten (säkert den utländska städerskan som många av Brommaborna anlitat eller så är det de utländska byggarbetarna, eller kanske det är ett samarbete mellan desas?). Spekulationerna blir än vildare när ett inbrott går fel och en tonårspojke blir mördad. Då släpps alla hämmningar och Facebookgruppen flödar över av de mest otroliga teorier. Det blir Emma och hennes partner Nyllet som får i uppdrag att lösa mordet. Samtidigt är det alls bra i relationen mellan Emma och Nyllet. Nyllet har friat men fått avslag, så de kämpar bägge två med att försöka hålla uppe något slags profesionell samarbete, men det är lättare sagt än gjort.
 
Tiggaren var en helt fantastiskt bra bok, men jag tycker inte att Sarenbrant lever upp till förväntningarna den här gången. Ibland känns dialoger och känslor och tankar lite för stela, men historien som sådan är så pass spännande och bra upplagd så man kan bortse från det. I jämförelse med andra svenska deckare så står sig Syndabocken mycket bra och är värd att läsas.
Till top