epiloger.blogg.se

Det enda viktiga i en bok är den betydelse den har för dig!

Det är bra!

Publicerad 2018-02-05 17:46:04 i Allmänt, Bokrecension,

 
 
 
1340 sidor ren njutning, det kan man säga om Stephen Kings  Det (Albert Bonnier, 2017). Nej, det är inte första gången jag läser den. Första gången kom jag inte så långt, jag blev för rädd. Andra gången som var ett antal år senare, så undrade jag varför jag varit så rädd. Tredje gången gillt sägs det ju och jag kan bara säga att jag njöt i stora drag.
 
Första meningen är magisk: Skräcken, som inte skulle upphöra förrän tjugoåtta år senare - om den nu någonsin upphörde - började, så vitt jag vet och kan berätta, med en båt gjord av en tidningssida som seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet.
 
En liten pojke i gul regnjacka leker med sin pappersbåt ute i regnet. Det blir det sista han gör. Han hittas senare död med ena armen avsliten. Sommaren efter, 1958, kommer att vara livsavgörande för pojkens bror och hans sex kompisar, när de skall slåss, inte bara mot något hemskt som bor i deras stad, utan också mot Henry Bowers och hans gäng. Det som började med en liten pojkes död, kommer det att kunna avslutas 28 år senare? Vad är det som händer i Derry? Kan man stoppa det? 
 
Stephen King är en mästare på att beskriva människors tankar och känslor. Han är också känd för att vara en enastående skildrare av barndomen och dess upplevelser. I alla hans böcker, så skildras kampen mellan gott och ont på något sätt och det är inte alltid det goda som vinner - och vad är egentligen gott respektive ont? När människor utsätts för påfrestningar, vad händer då? Det har King skildrat i böcker som Pestens tid, Under kupolen och i Det och han gör det på ett förvånansvärt träffande sätt, vilket gör att hans böcker alltid är levande och stannar kvar i ens inre. Dessa böcker skildrar livet i dess helhet - dvs hat och kärlek, glädje och sorg, medgång och motgång, liv och död, gott och ont, ensamhet, barndom och vuxenhet etc - och inte bara vissa frågor. 
 
Det var 30 år sedan jag läste Carrie, Lida, Jurtjyrkogården och de andra böckerna, men fortfarande finns de kvar i mig. Liksom Det gör och kommer att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Dhana

Jag är sjukpensionär pga en whiplashskada. Har alltid läst mycket och skulle inte klara mig utan litteraturens roll i mitt liv. Jag tar emot rec ex (endast fysiska böcker). Vill du komma i kontakt med mig? Mejla mig på [email protected] och om du vill följa min blogg så klicka på RSS-knappen som du finner längst ner på sidan.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela