Att äta kakan och ha den kvar
Det är ljuvligt att hitta en välsmakande kaka; man känner hur den smälter på tungan och smakerna exploderar i munnen och man suckar av ren njutning. Man vill både äta upp den välsmakande kakan och ha den kvar. Vilket dilemma, för det går ju inte!
Just precis så är det ibland med böcker och jag läser just en sådan bok nu. Jag läser sakta, smakar på varje ord, vill inte att boken ska ta slut för fort. Det pirrar i kroppen av spänning när jag tar upp boken och när jag inte läser, är mina tankar hos boken och dess handling ändå. Det var längesedan kak-fenomenet var så här starkt, men det kanske också har att göra med att en stor dos nostalgi är inblandad; det känns precis som när jag var barn och läste en jättebra bok, precis samma känsla!
Vilken bok det är? Ja, det är en av Michael Endes böcker. Momo och kampen om tiden läste jag som barn, däremot har jag inte läst Den oändliga historien, så det är den jag läser nu.
Som sagt, det är ett svårt dilemma när man både vill äta kakan och ha den kvar!
