Biblioterapi
Biblioterapi börjar mer och mer användas som ett sätt att behandla psykisk ohälsa av olika slag, främst då utmattningssyndrom och depression. Det ges t o m en kurs på 7,5 hp på en högskola (kommer dock inte ihåg vilken). Egentligen säger väl det här vad alla läsare i alla tider vetat innerst inne; att man mår bra av att läsa böcker! Varför läser man annars, menar jag? För mig personligen har läsandet varit ett sätt för mig att överleva barndomen - även om jag inte förstod det då utan först på senare tid - att kunna fly verkligheten för en stund, att för att kunna överleva i verkligheten så var jag tvungen att få fly till fantasins värld, där allt var som det skulle och var det inte som det skulle, så slutade böckerna som det borde vara i alla fall. Till skillnad från verkliga livet.
Läsningen var en andningspaus för mig, ett stormens öga. Men naturligtvis är läsningen mer än så; den är igenkännande, förståelse, uppbyggelse, bearbetning, utvidgande, etc. Man lär sig om livet och man lär sig om sig själv. Att läsa är att resa, att upptäcka nya världar både i sig själv och i andra, att upptäcka nya verkligheter i verkligheten. Att läsa är för mig lika viktigt som att andas, det är någonting jag inte klarar mig utan. Inte konstitg då egentligen att läsandet är bra för ens psykiska hälsa, då den lär en om livet och sig själv, då läsningen är lika nödvändig för själen som syret är för lungorna.
