Romanens språk
Egentligen är det förunderligt hur 29 bokstäver kan sättas samman på så många olika sätt! Nya världar öppnar sig, äventyr och händelser löser av varandra; man lär känna fantastiska, kufiska, modiga, onda människor.
Svårigheten för en författare - och som därför är ett tecken på kvalité och nyskapande - är att denne förmår använda språket på ett annorlunda sätt. John Steinbeck och Carlos Ruiz Zafon är några sådana författare (jo, jag har tagit upp dessa författare i tid och otid, men det har ju sina orsaker). Nu kan jag även lägga till Elena Ferrante till den samlingen av nyskapande författare.
Av den korta listan att döma - det är ju endast tre författare - så är detta med ett nyskapande språk väldigt svårt att leverera, med tanke på hur många böcker som skrivs. Rent statistiskt sett borde det vara fler, men det är det ju inte, vilket får mig att dra den slutsatsen att nyskapande författare är ytterst sällsynta!
När jag läste ovanstående författare, var min tanke; men att man kan skriva så här?! att hantera språket på det här sättet, är det ens möjligt?! Jag blev så fascinerad av hur författarna använder språket på ett helt annorlunda sätt, för att beskriva svårbegripliga saker men med ett enkelt språk; att hitta orden som passar, att beskriva välkända saker och ting fast på ett helt nytt sätt.
Det kanske är som med inredning? Alla kan möblera ett visst rum, sätta upp gardiner och tavlor och lampor, men inte alla kan få rummet att kännas som hemma, tryggt och trivsamt. Det är de små detaljerna som gör det, detaljer som är svåra att peka ut eftersom de liksom flyter in i rummets atmosfär och förändrar den. På samma sätt är det med böcker; författare kan alla "möblera" sina böcker, men inte alla kan få boken att kännas hemtrevlig, mysig - eller varför inte som ett slag i magen? Nydanande författare kan kanske jämföras med våghalsiga inredare som vågar göra golvet rött (jo, jag har faktist sett det!) och med en fondvägg med målade giraffer.
Fast läsaren har naturligtvis en viktig roll i allt detta, för det är ju läsaren som ska leva i rummet som författaren har möblerat och som bekant är smaken som baken, delad. Vad en läsare uppfattar som nyskapande gör inte en annan läsare. Varje läsare bär ju med sig hela sitt tidigare liv, sina erfarenheter och värderingar - ja. även alla tidigare böcker som denne läst, när denne läser en bok. Vad som fångar en kanske inte fångar en annan. Perspekiven skiftar. Är inte litteraturen fantastisk, så säg?!
