Den vetenskapliga nyfikenhetens kärna
Elizabeth Gilberts roman Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (Massolit Pocket, 2016) är en bok att komma tillbaka till och njuta av. Det handlar om en fiktiv kvinnlig naturforskare som föddes samtidigt som förra seklet, som har en ovanlig men i hennes ögon bra uppväxt i bemärkelsen att hon fick studera och bilda sig. Redan som liten talade hon flera språk och gav sig ut i naturen med sitt förstoringsglas för att stilla sin nyfikenhet och upptäckarlusta. Man får också följa henne i vardagen, i med- och motgångar, i glädje och sorg. Livet blir inte som hon tänkt sig (vems liv blir det?) men i slutet av sitt liv är Alma ändå nöjd: Jag är lycklig för jag har haft möjlighet att ägna mitt liv åt att studera omvärlden. Jag kan absolut känna igen mig i detta; nyfikenheten, strävan efter att förstå, att utreda, undersöka - detta gör livet intressant och spännande!
Gilberts språk, hennes person- och moljöbeskrivning och själva storyn i sig - hon kan skriva! Jag läste att hon hade sagt att hon ville skriva en roman som Dickens ungefär och det har hon nästan gjort Stilen påminner om Dickens, handlingens olika vindliga vägar, persongalleriet osv. Jag tycker absolut att du ska läsa den här boken, om du som jag är nyfiken. Ibland kan vissa ämnen diskuteras ganska så ingående, vilket säkert är tråkigt om man inte är nyfiken och vetgirig, men jag störde mig absolut inte på det, tvärtom! Glädjen i att studera omvärlden och meningsfullheten som man kan finna i detta, det är den vetenskapliga nyfikenhetens kärna!
