De små bloggarnas värld
I precis 9 år har jag nu haft en bokblogg. Den hette från början Bokfjanten och jag startade den i oktober 2015. Året efter ändrade jag namnet till dess nuvarande namn Epiloger. Det har blivit många bokrecensioner, men även andra typer av inlägg, som poesi, citat om läsande och böcker, små notiser, samt mindre essäer om vad litteraturen betytt för mig, om vad läsande egentligen är, varför man ska läsa, etc.
Men nu är det slut med det.
Min blogg har varit det primära mediet att nå ut, andra sociala medier har kommit i andra hand, men jag har lagt upp länkar till bloggen på både Facebook, Instagram och Twitter (den senaste tiden endast på Instagram).
Men jag har blivit huggen i ryggen av det förlag jag har samarbetat bäst och mest och längst med, Bookmark förlag. Ända sedan starten på min blogg och nästan ända sedan förlagets födelse har jag samarbetat med detta i mina ögon högt uppskattade förlag. De har haft hög kvalité på sin utgivning och dessutom har jag fått ett vänligt bemötande, nästan på gränsen till vänskap. Därför känns det extra tungt att dom av alla skulle hugga mig i ryggen.
Ibland när jag har frågat om recensionsexemplar så har jag fått frågan om hur många följare jag har på Instagram - och det är ju inte så många, men jag har ibland haft väldigt många läsare på min blogg. Fast det verkar inte ha haft någon betydelse. Vissa förlag skickar inte ut rec ex om man inte har minst tusen följare på Instagram - och visst kan jag förstå det, samtidigt som jag kan tycka att förlagen inte enbart borde gå efter antalet följare utan även kvailtén på bloggen, på det man skriver.
Nu har jag alltså blivit nekad av Bookmark, för helt plötsligt har de infört denna nya "regel" om ett visst antal följare! Det trodde jag verkligen inte om dom! Att detta dessutom kom som en blixt från en klar himmel får mig att undra om det ligger något annat bakom agerandet?
För några dagar sedan publicerade jag en bild på en av Hizbollahs ledare som berättade att Iran visst har ett finger med i spelet när det gäller pro-palestinska demonstrationer i väst, liksom demonstrationer mot koranbränningar etc. Jag har också stått upp för Israel och inte skrädat orden. Jag tror Bookmark ville göra sig av med en obekväm bloggare trots ett långvarit samarbete, för Israel är en brännhet potatis. Men jag kan inte vara tyst när jag ser orättvisor, felaktiga åsikter och människor som använder dubbla måttstockar. Väst har alldeles för länge nu slickat islamisterna i röven och anpassat sig till de muslimer som oftast felaktigt söker "skydd" i Europa. Dom ska anpassa sig till våran kultur och inte tvärtom. Mycket mer kan sägas om detta förstås.
En blogg ska bedömas utifrån sin kvalité och inte efter antalet följare. Jag har läst många bloggar (mest bokbloggar men även andra typer av bloggar) och förundrats över att trots den låga kvalitén så har bloggen många läsare. Min blogg har hållit hög kvalité, men har inte haft så många läsare som många andra haft. Jag har heller inte anordnat tävlingar eller på annat sätt varit "klickvänlig" för det är inte därför jag har bloggat. Jag har skrivit om böcker jag tyckt om, böcker jag avskytt, jag har skrivit om varför man ska läsa, om vad litteraturen betytt för mig. Jag har publicerat egna dikter, liksom andras. För mig har innehållet varit det viktiga och i min naivitet trodde jag att förlagen också tyckte så. Men icke.
Därför slutar jag, det blir inte något mer nu. Småbloggare blir krossade pga av profithunger. Jag vill inte vara med i ett sammmanhang där profit betyder mer än kvalité och där hyckleri är vardagsmat. Ni får klara er utan mig. Detta blir det sista inlägget.
Hejdå!