epiloger.blogg.se

En blogg om böcker, om läsande och om kärlek till litteraturen

Lyktsken

Publicerad 2019-05-31 20:52:05 i Allmänt, Bokrecension, Boktips,

Michael Ondaatje är kanske mest känd för sin stora succe’ Den engelske patienten som också filmatiserats med Ralph Fiennes och Juliette Binoche - och fått hela 9 Oscars! Det skulle inte förvåna mig ett dugg om hans senaste roman Lyktsken (Natur och Kultur, 2019) drabbar läsarnas hjärtan lika mycket.
 
Syskonparet Rachel och Nathaniel överges efter andra världskriget av sina föräldrar, som ska arbeta utomlands ett år - det är i alla fall vad som sägs. Dom kommer inte att få se sin pappa mer och mamman är inte där hon sagt att hon ska vara. Deras förmyndare är en underlig figur som de kallar för Nattfjärlien och Nathaniel litar inte alls på honom. Nattfjärilen omger sig med suspekta vänner, som för all del är trevliga men Nathaniel tror inte att de verkar på rätt sida om lagen. Nathaniel och Rachel förändras pga de nya människor de träffar. De är också människor som direkt eller indirekt ser efter dom, skyddar dom - men från vad? Har det med deras mamma att göra? Var är hon och vad gör hon och varför?
 
Berättaren, som är Nathaniel, är lågmäld och saklig. Berättar liksom i skenet av ett stearinljus där man inte kan se vad som döljer sig i mörkret utanför ljuscirkeln. Barnen är 15 och 17 år gamla men framställs i början som ganska naiva, tycker jag.

 

 

Varför denna tillbakablick? Ja, hur påverkar det egentligen barn (tonåringar) att bli övergivna, att inte veta var deras mor är? Klart det måste ge sprickor. De uppfostras av främlingar, måste lita på främmande för sin emotionella överlevnad. Ändå, Nathaniel säger sig älska den sanning han lär sig av främlingar: 

Lämnad vind för våg av mina föräldrar var jag nu vidöppen för allt runtomkring mig. Vad är mamma hade för sig, vart hon än tagit vägen, så kände jag mig underligt tillfreds. 

Jag kan inte låta bli att undra om Nathaniel förnekar sina föräldrars svek? Gjorde sveket att han tydde sig till de i hans närhet som kändes trygga?Osäkerhet leder till att man lär sig hantera folk dag för dag eller timme för timme. Att balansera, för det förflutna stannar aldrig i det förflutna.

Vi organiserar våra liv med historier som nätt och jämt håller ihop, liksom ljuset från en lykta bara lyser upp ett litet område. Vår historia är som lyktsken.

 

Om

Min profilbild

Dhana

Jag är sjukpensionär pga en whiplashskada. Har alltid läst mycket och skulle inte klara mig utan litteraturens roll i mitt liv. Jag tar emot rec ex (endast fysiska böcker). Vill du komma i kontakt med mig? Mejla mig på anna.deshnoor@icloud.com och om du vill följa min blogg så klicka på RSS-knappen som du finner längst ner på sidan.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela