Skuggan av en dotter

Allmänt, Bokrecension / Barndom, Bildning, Familj, Ferrante, Förväntan, Italien / Permalink / 0
Elena Ferrante blev med Neapel-serien känd för en internationell läsarkrets, men var även innan dess en etablerad författare. Hon har skrivit en löst sammansatt trilogi, Plågsam kärlek, Dagar av ensamhet och Skuggan av en dotter, utgivet på Norstedts. De första två har jag recenserat tidigare här på bloggen, nu har jag läst den tredje och sista boken i serien.
 
Leda är en frånskild akademiker med två vuxna döttrar. Hon bestämmer sig för att ta en arbetssemester och hyr en liten lägenhet vid havet. Varje dag går hon ner till stranden och solar, badar och arbetar med förberedelser för sin kommande kurs i engelska, som är det hon undervisar i vid universitetet. Dagarna går och Leda lär känna lite folk, som också går till stranden regelbundet. Plötsligt en dag är det en liten flicka som kommer bort och familjen blir förtvivlad och springer runt och letar. Till slut ger sig Leda också in i sökandet och hon hittar flickan vid vattenbrynet och tar henne med sig tillbaka till familjen. Där och då sker någonting som kommer att ha konsekvenser för både Leda, flickan och hennes familj.
 
 
Som vanligt tecknar Ferrante med en knivskarp blick ett kvinnoporträtt, ett liv som på många sätt skiljer sig åt från mitt eget, men även har många beröringspunkter. Ibland blir jag förvånad över Ledas reaktioner och beteenden, ibland förargad och irriterad, men jag nickar även instämmande ibland.
 
Dock, Skuggan av en dotter var inte den bästa i trilogin, men absolut helt klart läsvärd för Ferrante-fans!
Till top