I det förflutna

Allmänt, Bokrecension / Barndom, Böcker, England, Fantasi, Förväntan, Hopp, Kamp, Krig, Kärlek, Litteratur, Livet, Livsviktigt, Läsglädje, Smärta / Permalink / 0
 
 
Omtumlad. Ja, omtumlad är jag efter att ha läst ut Kate Mortons bok I det förflutna (Bonnierfärlagen, 2011), så jag måste, trots att jag läst hela natten och klockan nu är halv sex på morgonen, skriva av mig mina intryck, annars får jag nog aldrig någon ro att somna. Det får jag nog inte ändå, men av helt andra orsaker.
 
Edie har inte stått sin mamma nära, men när modern får ett brev - ett brev som tagit 50 år på sig att hitta fram - så blir det början på en resa som för dem båda både närmare varandra, men också närmare hemligheter i det förflutna som kanske det var bäst att låta vara orörda. Men en del hemligheter måste berättas för att man ska kunna få frid och gå vidare. Edie får veta att hennes mamma var evakuerad under drygt ett år i början på andra världskriget. Många Londonbarn fick komma ut på landet för att man ansåg att det var säkrare där. Edies mamma hamnade på Milderhurst Castle, där hon blev vän med den mystiska Juniper och hennes äldre tvillingsystrar. Deras far var en berömd författare, bl a hade han skrivit Edies - och många med hennes - favoritbok The True History of the Mud Man. Detta leder till att Edie börjar göra efterforskningar om familjen Blythe, gör besök på slottet och får träffa de tre systrarna Blythe som bor kvar där. Hemligheter i det förflutna kommer fram, men bara för att man vet något behöver man ju inte berätta vad man vet och hur man vet det.
 
Jag vet inte vad som fångade mitt intresse med den här boken, men något var det i alla fall, eftersom jag lånade hem den. Jag tänkte nog att den skulle vara lite "lättsammare" läsning, men den visade sig ha dolda och oanade djup. Personbeskrivningarna är klockrena, språket jordnära och intrigen finurlig, men det är något mer än det. Den här boken är mer än summan av sina olika delar. Den grep tag i mig och jag vet att den kommer att leva kvar i mig. Ett oväntat möte, som ledde till en lika oväntad - för det känner jag på mig - livslång kärlek. 
 
Att våga vara den man är, att inte ge upp sina drömmar, att kärleken inte övervinner allt, ödets dystra och obevekliga vingslag, litteraturens obändiga livskraft, det skrivna ordets makt och livsvilja - allt detta och mycket mer handlar denna bok om; men som jag sa, jag kan berätta om dess olika delar, kan berätta om handlingen osv, men boken är likafullt mer än summan av sina drygt 500 sidor.
 
Till top