Parasiten
Sofie Sarenbrandt har kommit ut med sin 11:e bok om Emma Sköld, som heter Parasiten. Brända kvarlevor av en människa hittas ute på Drottningholm och vid offret hittas en lista med namn, en dödslista. Emma Sköld är det sista namnet på listan. En hektisk jakt på en mördare inleds och spåren leder tillbaka till ett 20 år gammalt fall. Det handlar om en mamma som åker in på akuten med sin bebis, men anklagas för barnmisshandel och hamnar i häktet. Hela tiden hävdar hon sin oskuld. Vad har det förflutna med nuet att göra? Thomas "Nyllet" Nyhlén blir undersökningsledare för den lilla utredningsruppen - som skulle ha behövt fler utredare, men det är semestertider och en massa gängskjutningar.
Vad gäller titeln, Parasiten, så är ju en parasit som bekant en som lever på någon/något annat, som måste vara ihop med något annat för att kunna överleva. En parasit lever genom sin värdkropp och blir på sätt och vis en del av denna kropp. Mördaren i romanen är en sådan parasit.
Jag har ansett att Tiggaren, Syndabocken och Skamvrån har varit de böcker som varit Sarenbrandts starkaste. Men nu är det inte så längre. Parasiten seglar upp på en välförtjänt förstaplats och ligger flera hästlängder före de andra.. Språket är annorlunda, mer klarsynt och skarpt, mer målande. Storyn har vändningar som man absolut inte såg komma. Samt att ämnet som sådant är berörande och kan relateras till av alla som själva har barn. Det handlar om en förälders kamp för sina barn, det handlar om vad kärleken till sitt barn kan göra med en förälder. Jag har själv två barn (visserligen vuxna) så jag kan helt och fullt förstå de känslor som skildras i boken och det tror jag att varje förälder som läser boken också kommer att göra.
Sarenbrandt lyckas verkligen att av dagsaktuellt ämnen göra en personlig och nära berättelse som griper tag. Jag läste ut boken rekordsnabbt - på ett dygn - och jag är omskakad och helt omtumlad av en läsupplevelse som kunde ha handlat om vem som helst, om mig. Sofie Sarenbrandt har verkligen överträffat sig själv.
Vad jag dock har älskat med alla böcker efter Tiggare och framåt, är de helt fantastiskt vackra bokomslagen!
