Andas
Joyce Carol Oates senste bok på svenska heter Andas. Michaela och hennes make Gerard är bägge två akademiker. Nu har de tillfälligt flyttat till New Mexico där Gerard ska arbeta några månader vid ett framstående akademiskt institut. Även Michaela har fått jobb. Dom lämnar sitt hem i Cambridge, det hem som de fyllt med böcker från golv till tak i alla möjiga utrymmen, för att bo några månader i en tillfällig lägenhet. Men saker går inte som planerat. Vad som först synes vara en vanlig förkylning visar sig vara något betydlig allvarligare och Michaela står inför det faktum att hennes make kommer att dö inom en väldigt snar framtid. De har fått 12 år tillsammans och för Michaela är det hennes första äktenskap, för Gerard hans andra och han har vuxna barn från det första äktenskapet. Men nu är deras liv tillsammans över och Michaela vet inte hur hon ska hantera situationen. Hur hanterar man döden när man är mitt i livet? Hur hanterar man att förlora sitt livs kärlek?
Michaela sitter vid sin makes sida så ofta hon kan. Som tur är så är hennes jobb inte mer tidskrävande än en dag i veckan. All annan tid sitter hon bredvid Gerards säng och ser hur han långsamt dör. Det är inte bara kroppen som tacklar av, även den person som är Gerard förändras; förändras pga sjukdomen och pga alla mediciner. Varje gång Michaela kommer dit undrar hon om han fortfarande lever. Situationen är en levande mardröm, en skräckfilm. Till slut vet inte Michaela vad som är verklighet och inte. Hon förlorar sig i sorgens irrvägar, i saknades dimma, i förlustens mardröm.
Det är en mycket intensiv, mycket intimt skildrad kärlekshistoria skrivet på ett sätt som bara Oates kan. Den tillhör dock inte hennes bästa och det beror helt enkelt på den svärta som genomsyrar boken. Språkigt sett är den enastående, men Michaelas smärta och sorg blir för mycket, inte bara för henne själv utan också för läsaren. Läsvärd? Absolut, men inte en sådan bok man läser om.
