epiloger.blogg.se

Elsa Morante var en av Italiens stora 1900-talsförfattare. En av hennes viktigaste romaner är Arturos ö, som jag just läst. 

 

 

På ön Procida i Neapelbukten bor en pojke med sin hund. Han har en tjänare, som kommer och lagar mat åt honom. Pojkens pappa kommer på oregelbunda besök till ön och stannar aldrig länge. Mamman dog när pojken föddes. Arturo, som pojken heter, är lämnad åt sig själv. Han umgås med sin hund, läser allt han kommer över och är ute på strövtåg i omgivningarna eller ro sin båt. Sin pappa har Arturo upphöjt till närmast en gud, allt han säger och gör är eftesträvansvärt. Så framlever Arturo sina dagar, tills en dag pappan kommer hem med en ny fru, som bara är några år äldre än Arturo, som nu har hunnit bli 14 år. Barndomens glasögon ramlar av med buller och bång och en ny era i Arturos liv börjar. En era med en inbyggd bomb som snart kommer att explodera i Arturos ansikte och förändra hans liv för alltid.

 

Varken Arturo eller hans pappa är särskilt sympatiska. De är själviska, envisa, går sin egen väg utan att bry sig om andra. Ingen av dom kan hantera känslor så bra, båda har också utvecklat en livsfilosofi som dom följer. Arturo är ett skolexempel på en individ som genom sin intelligens själv upptäcker sanningarna om livet, världen, tillvaron, vad det innebär att vara människa, man, vad kärlek är, vad ha och svartsjuka är. 

 

Jag kommer att tänka på Jean-Jacques Rousseau och hans roman Emilé. Det finns stora likheter i uppäxten, inga regler, inga speciella uppfattningar om religion, tro, uppfostran pådyvlas Arturo. Han lär sig själv och utvecklas enligt sina egna vindlande vägar. Det kan förvisso låta idelaiskt, men jag tycker mest att Arturo är en väldigt ensam pojke, som inte har upplevt närhet och ömhet, vilket han delvis också själv medger. Han säger att han saknar en mors ömhet.

 

Ön är Arturos mikrokosmos och skulle han vara nån gång vara tvingad att lämna ön så skulle han vara tvungen att låtsas som om den aldrig funnits - och som läsare vill man bo där på ön, i det där huset och med dom där människorna.