Station Elva
När jag letade efter fantasy och sci fi-litteratur så hittade jag många referenser till Emily St. John Mandel och hennes roman Station Elva. Nu har jag läst den - efter att ha köpt den och jag är glad att jag gjorde det och inte bara lånade den på biblioteket - och jag är golvad.
Civilisationen som vi känner till den går under efter en viruspandemi kallad för den georgiska influensan. De överlevande kämpar med att överleva, men så småningom så inser de att överlevnad inte är nog. År 5 efter kollapsen (ek) startar ett antal personer Den resande symfonin som har just För överlevnad är inte nog som motto. De spelar klassisk musik och spelar pjäser av Shakespeare.
Vi får följa några personer dels från början och dels några år ek, men huvudsakligen handlar berättelsen om år 20 ek. Men det är inte en kronologisk framställning och det kan ju tyckas rörigt, men det blir inte det. Upplägget bidrar till berättelsens driv framåt och målar händelser med ett mystiskt skimmer som inte får sin upplösning förrän de sista sidorna.
Boktiteln hänsyftar på 2 seriemagain/grafisk bok som heter just Station Elva som handlar om en rymdstation som är lika stor som månen och som rebeller från jorden stjäl, efter att jorden blivit invaderad av interstellära varelser. Huvudpersonen i denna berättelse är Dr Elva. Historien om Dr Elva får en betydelse och påverkan för vissa individer i boken. Station Elva är en slags tillflyktsort för mänskligheten och kanske kan man finna en sådan även utanför den grafiska bokens blad?
Jag måste säga att författarens version av apokalypsen är en av de mer trovärdiga jag har läst eller för den delen sett på film. Jag visste inte att bensin blir obrukbart efter två år, men i alla filmer man sett om dystopiska framtidsvisioner så är det vissa saker som definitivt finns med; motorfordon och vapen. Det finns även andra små detaljer som gör att St. John Mandels framtidsscenarion känns mer äkta och närvarande. Jag brukar ju säga att det är de små detaljerna som visar på författarens skicklighet och det tycker jag man kan säga om denna bok. Karaktärerna känns också levande och språket är inte överbearbetat utan enkelt och rakt.
Jag blev definitivt sugen på att läsa mer av Emily St John Mandel!
