Om läsningens natur
Jag var ett läsande barn, men min famij var det inte. Jag har aldrig haft någon närstående som är en lika stor bokmal som jag. Det tycker jag är tråkigt, jag har alltid saknat någon att "prata böcker" med. att vid middagsbordet sitta och diskutera om böcker, läsande, karaktärer, läsa upp favoritvitat etc.
Jag läste i en intervju en gång att John Ajvide Lindqvist och hans hustru läser högt för varandra - till exempel om de är ute och kör bil - och skriver upp vilka böcker de läst.
Jag avundas dom som vuxit upp i hem där väggarna täcks av proppfulla bokhyllor. Att växa upp i ett sådant hem måste ju forma en människa.
Ibland när jag läser böcker och dom berör mig på djupet blir jag stum. Jag kan inte förmå mig att skriva nåt annat än att "det här var en fantastisk läsupplevelse" men det är egentligen för fattigt, men min tunga kan inte forma de ord som spränger i hjärtat.
Att läsa är något som kanske i sin innersta kärna är obeskrivlig - det måste upplevas, gång på gång, livet ut. Att läsa är ett sätt att leva. Att läsa är mer än att bara läsa.
