Den förlorade boken är återfunnen!
Vissa böcker fastnar, stannar kvar i en långt efter man läst dessa. Det är inte på förhand alltid så lätt att säga vilka dessa böcker är - ibland är det de mest "osannolika" böckerna, i den menigen att det kan vara låg litteratur som faktiskt kan berätta något om livet. En sådan bok har jag gått och burit med mig i massor med år. Jag var nog tonårig när jag läste den eller i vart fall omkring 20 år (dvs att det är omkring 30 år sedan jag läste den). Jag har glömt bort både författare och titel, jag har letat, gjort efterlysningar på Facebook i olika bokgrupper, samt även här på bloggen.
Plötsligt händer det.
På marketplace på Facebook ser jag en annons om böcker som är till salu och naturligtvis klickar jag på annonsen. Nästan genast får jag syn på en bok av Dean Koontz (som då kallade sig för Dean R Koontz) och när jag får se titeln klickar det till. Jag googlar på boken och jag förstår att det är den boken som jag letat efter i så många år!
Hjärtats mörka flod heter den. Jag törs inte berätta så mycket om handlingen eftersom det var så längesedan jag läste den, men jag minns att det handlade om en seriemördare, dennes son och NSA-agenter. Låter det som en Tom Clancy-bok? Det skulle det kunna vara, om man bortser från all ondska.
Varför fångade den här boken mig? Dels tror jag att det beror på den avancerad it-tekniken som då var väldigt i framkant, men det beror nog också på att jag blev så fascinerad av mördarens son som hade valt att leva under samhällets radar, hur han dras in i en bokstavlig kamp på liv och död och hur han kämpar mot ondskan i form av hans far och agenter. Jag tror författaren vill visa att man inte ska ge upp, att man ska leva ett så bra liv som det bara går, även om det betyder att man måste lämna allting bakom sig. Koontz vill också undersöka människans hjärta, vad en människa är kapabel till, hur ondskan kan gestalta sig.
Jag använder böcker delvis som ett sätt att fly min verklighet, att låta sig uppslukas av en berättelse så till den grad att man befinner sig inuti boken och upplever berättelsen. Sonens liv under radarn fascinerade mig, för jag ville också fly från ett liv som var ett helvete. Jag minns små detaljer som exempelvis att psykopatagenten sa att de mördade kvinnorna "var så vackra i sin smärta" (till pappan som var massmördare), att sonen hade 2 jeans och 4 t-shirts, att han var en hejare på datorer och hur man skulle undvika att vara offentlig. Jag ville nog vara som han, kapa alla band, leva ett liv där jag var själv, där ingen kunde skada mig. I sonen såg jag en bundsförvant, en som skulle förstå mig och som jag förstod tillbaka. Han kunde ha varit jag och jag önskade att jag var han.
Jag ska införskaffa boken på något sätt, den är slutsåld och verkar bara finnas i antikvariat. När jag nu har hittat den, vill jag inte förlora den igen. Hur som helst, jag vet nu författaren och titeln. Den förlorade boken är återfunnen.
