Likriktning i bokfloden
Jag vill läsa böcker som inte har fallit i den grop som många av dagens böcker nu gör i vårt land. Jag vill läsa sådana böcker som sticker ut, som vågar vara annorlunda, sig själva, som lyser som fyrar i natten. Det är inte lätt att hitta sådana böcker. Dagens bokflod består mest av spänningslitteratur och det i sig har jag inget emot. Det jag stör mig på är att det i stort sett bara skrivs sådana böcker. Har folk verkligen inget eget att komma med? Varför måste alla skriva samma genre? Och om alla skriver i samma genre så blir ju också förlagen mindre villiga att ge ut andra böcker för att spänningslitteraturen säljer bättre.
Det var bättre förr är en klyscha, men i detta fall tycker jag nog det stämmer.
Denna likriktning i bokutgivande, har det att göra med att vi har blivit nästan fobiska i vår iver att vara politisk korrekta? Folk vågar inte skriva sådant som kan uppröra, beröra, engagera, dissekera, sådant som skakar om och gör ett bestående intryck. Alla ska ha rätt värdegrund och de som tycker annorlunda är moraliskt underlägsna.
Jag har hört sägas att spänningsgenren är tacksam att använda när man vill beskriva samhällsfenomen och dess konsekvenser. Det kan säkert ligga något i det, men jag förstår ändå inte hur det kan vara hela sanningen.
Missförstå mig rätt, jag läser och kan tycka om spänningslitteratur, men inte jämt. En del spänningsförfattare har sin egen stil och sådana gillar jag extra mycket. Ett exermpel på en sådan författare är Pascal Engman.
