Skattkammarön
Jag har inte avgett någpt litterärt nyårslöfte i år, men om jag hade gjort det skulle det nog vara att läsa klassiska böcker ur världslitteraturen. En mycket nära och kär vän fick mig att inse att man ju faktiskt måste ha läst vissa böcker om man vill hävda att man är en läsare och att man älskar böcker. Nu har jag avverkat ännu en sådan bok,nämligen Skattkammarön av Robert Luis Stevenson.
Unge Jim Hawkins dras in i en skattjakt efter en ökänd sjörövarkapten, men han och hans vänner är inte de enda som letar efter skatten. Livet hänger på en skör tråd i skattjakten och unge Jim svävar många gånger i livsfara. Men han lär sig något också; vad det innebär att vara en hederlig och ärlig människa, vad det innebär att vara lojal mot sina vänner och vad det innebär att stå upp för något man tror på.
Stevenson har verkligen förmågan att skriva en typisk "pojkroman" och man slukar boken som i en munsbit, för så spännande är den att man nästan inte kan släppa den ifrån sig! Språket är gammaldags hövligt och man ser liksom framför sig de olika karaktärerna sitta och "språka". Jane Austen och Charles Dickens skriver också på liknande sätt, så jag antar att det är tidsandan och den tidens samhälle som speglas i böckerna och man förstår verkligen varför dessa författare fortfarande läses. Som sagt, en klassisk bok är tidlös.
