Den brinnande kartan
Back on track! Frisk från covid, men postcoviden hänger kvar, sover fortfarande mycket. Men orkar i alla fall läsa nu! Veckans första recension ute på bloggen nu!
____________________ ________________
Åh, vad jag önskar att jag var 9 år igen! För då hade jag haft framför mig en lässupplevelse som säkerligen skulle påverka mig till vuxen ålder. Jag har läst Lisa McManns roman Den brinnande kartan som handlar om 5 barn som bor tillsammans med sina föräldrar som har övernaturliga krafter och som har använt dessa krafter till att begå brott, eftersom ingen ville anställa dom. För 15 år sedan gjorde de fyra paren en sista stöt och flydde sedan till en avlägsen plats där det så småningom föddes barn som också har övernaturliga förmågor. Men föräldrarna försvinner en efter en och när Stara hittar en brinnande karta förstår hon att hon inte kan vara kvar i gömstället längre; hon måste resa tillbaka till staden som hatar sådana som hon, för att hitta sin mamma innan det är för sent. Men detta skapar splittring i barngruppen. Vem kan man lita på? Är sanningen alltid det som syns eller finns det mer än man tror?
Boken tar upp frågor som vad ett utanförskap kan medföra för konsekvenser, vad vänskap egentligen är och att synen på gott och ont i nödvändigtvis behöver vara svart/vit. Karaktärerna känns plausibla, språket rakt och enkelt och storyn slutar med en twist som gör att man längtar efter nästa del i den här serien.
