Mess
Dmitrij Gluchovskij är mest känd för sin Metro-serie, som även blivit ett spel. Nu har han kommit ut med en ny bok på svenska, Mess.
Här får vi möta 27-årige Ilja som återvänder hem efter en lång tid i straffläger. Denna dagen har han längtat efter och sett fram emot och hoppet om att en dag få slippa ut därifrån och komma tillbaka till det verkliga livet är vad som hållit honom uppe. Men när han kommer hem, så märker han att livet har flytt ifrån honom och lämnat Ilja hjälplöst på efterkälken. Han är dock fast besluten att börja om, vända blad, men ingenting går som planerat och Ilja inser att denna världen tillhör de rika, de korrumperade, de som har makt, de som förstår att använda systemet utifrån sina egna behov och syften. Därför beger sig Ilja in i en katt och råtta-lek med polis och säkerhetstjänst, men är det en återvändgränd eller har Ilja någon chans att klara sig ur detta spel som har hans liv som insats?
Slutet är typiskt ryskt. Ja, det låter kanske konstigt eller t o m rasistiskt, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Man brukar ju tala om "Hollywood-slut" angående filmer eller böcker, så dörför skulle jag vilja kalla detta för ett typiskt ryskt på en roman.
Denna roman tillhör dock inte Gluchovskijs starkaste. Jag förstår mycket väl vad han försöker göra; att visa att han kan skriva andra saker än dystopiska framtidsvisioner. Stilen i Mess får i alla fall mig att tänka på Dostojevskijs Brott och straff. Det finns en slags tapperhet, en envishet, ett uppror mot livet som får läsaren att tycka synd om Ilja, att känna sympati för den lilla människans kamp mot staten, samhället, livet. Ilja kan vara vem som helst av oss läsare.
