Pearl S Buck
Pearl Comfort Sydenstricker Buck, född 1892 i Hillsboro, West Virginia, död 1973 i Danby, Vermont, var en amerikansk författare. Hennes föräldrar var missionärer i Kina och hon bodde där större delen av sitt liv före 1934. Många av Pear Bucks romaner handlar om Kina och kinesiskt liv. Romanen Den goda jorden var en bästsäljande roman i USA i början av 1930-talet och vann Pulitzerpriset 1932. Bland hennes mest kända romaner märks även Kejserlig kvinna och Brevet från Peking. Buck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938 "för sina rika och verkligt episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för sina biografiska mästerverk".
Efter att Buck återflyttade till USA permanent 1935 fortsatte hon sin karriär som författare och blev även en framträdande förkämpe för kvinnors och minoriteters rättigheter.
Pearl Buck skrev senare i sina memoarer att hon som barn levde i "flera världar", där den ena var "mina föräldrars lilla, vita, städade presbyterianska värld" och den andra den "stora, älskvärt muntra, men inte alltför rena kinesiska världen", men utan någon egentlig kontakt mellan dem. Boxarupproret (som ägde rum när hon var nio år gammal) hade en påtaglig effekt på familjen; deras kinesiska vänner övergav dem och det kom färre västerländska besökare. Hennes far var övertygad om att ingen kines skulle vilja dem illa och beslöt sig för att stanna kvar medan resten av familjen åkte till Shanghai, där det var säkrare.
Några år senare började Pearl Buck på internatet Miss Jewell-skolan i Shanghai och upprördes av rasismen hos sina skolkamrater, varav de flesta inte kunde ett ord kinesiska. Bucks föräldrar hade en stark övertygelse om att kineserna var deras jämlikar (de förbjöd bland annat att de kallades "hedningar") och Pearl Buck växte därför upp i en tvåspråkig miljö med privatlektioner i engelska av sin mor, den lokala varianten av kinesiska genom sina lekkamrater och klassisk kinesiska av en herr Kung, en expert i ämnet. Hon läste också mycket, särskilt Charles Dickens verk (trots faderns ogillande). Senare berättade hon att hon läste igenom dessa en gång om året under resten av sitt liv.
Buck flyttade tillbaka till USA för att studera och tog examen 1914. 1917 gifte hon sig med John Buck. Dom var gita i 18 år men det var inget lyckligt äktenskap. De fick en dotter som visade sig ha en utvecklingsstörning och Buck kunde inte få några fler barn. Några år senare adopterade de en flicka.
Under den senare delen av 1920-talet föreläste Pearl Buck om engelskspråkig litteratur på olika universitetet i Kina, men hon återvände också tidvis till USA för att studera vid Cornell University, där hon tog en Masterexamen 1926. Buck och hennes man skilde sig 1935, men hon gifte sig några år senare med Richard Walsh och de adopterade två pojkar.
Buck var produktiv och skulle komma att producera mer än 70 böcker: romaner, novellsamlingar, barnböcker, biografier och översättningar. Hon skrev bland annat om kvinnors rättigheter, kulturer i Asien, invandring, adoption, missionärsverksamhet och krig. Hon skrev i regel åtta sidor om dagen (cirka 2 500 ord); hon började klockan nio på morgonen och fortsatte fram till klockan ett på dagen.
Efter att Pearl Buck hade skrivit självbiografiska noveller och essäer i början av 1920-talet blev hennes första roman, Östanvind, västanvind: roman från brytningstidens Kina (East Wind, West Wind), publicerad 1930. Boken var skriven på båten till USA. Boken skildrar två kinesiska bröders respektive äktenskap: den ena i ett arrangerat äktenskap med en kinesisk kvinna och den andra som gifter sig med en amerikansk flicka för att trotsa familjen.
Redan Buvks andra bok, Den goda jorden (1931), om livet i en kinesisk by före första världskriget, blev en bästsäljare under sina första år och höll sig kvar länge på försäljningslistorna. Den översattes till 30 språk redan första året. Boken fick också ett Pulitzerpris "för dess episka svep, dess distinkta och berörande karaktäriseringar, dess sätt att hålla fast intresset för storyn, och dess lätta och ändå rikt färgade stil". Priset delades ursprungligen ut till författare som skildrat amerikanskt liv, men efter Thornton Wilders roman San Luis bro om peruanska bönder breddades priset 1935 så att det därefter skulle ges till den bästa amerikanska romanen. Bucks roman blev därmed en av de första Pulitzervinnarna som skildrade även andra folkslag. För många amerikaner blev Den goda jorden det första mötet med kineser. För Buck innebar boken också att hon blev förmögen.
Den goda jorden brukar ibland publiceras med två till av Bucks böcker, Sönerna (Sons, 1932) och Wang Lungs barnbarn: den nya tiden bryter in (A House Divided (1935), under namnet The House of Earth (1935). Hon översatte flera kinesiska romaner, inklusive All Men are Brothers (1933).
Efter det kom en period då Buck ägnade sig åt biografier. Kämpande ängel (1936) och I fjärran land (samma år) handlade om hennes far respektive mor. Bland hennes novellsamlingar märks Den första hustrun (1933). Två av hennes främsta barnböcker är The Water-Buffalo Children (1943) och The Christmas Ghost (1960).
1938, mindre än ett årtionde efter sin första bok, tilldelades Buck Nobelpriset i litteratur. Hon var den första amerikanskan att få Nobelpriset i litteratur. Beslutet kritiserades eftersom Buck inte sades ha den ställning som ett Nobelpris krävde.
Böckerna efter 1938, då Buck fick Nobelpriset, fortsatte att skildra kontrasterna mellan Asien och västvärlden, och hon utökade sin bevakning till att gälla även Indien och Korea. Detta ledde även till viss verksamhet inom politisk journalistik. Efter det kinesiska inbördeskriget 1930 blev Buck allt mindre hoppfull inför Kinas samarbete med resten av världen, och hennes bok Patrioten skildrar hur en students idealism krossas av kriget.
Med början 1940 gav Buck ut fem böcker under pseudonymen John Sedges: Den stora kärleken, Löftenas stad, Kvinnan du gav mig, Bright procession och Voices in the house. Den mest kända av dessa är Löftenas stad som blev en bästsäljare.
1950 gav Buck ut boken om sitt dittills "hemliga" (biologiska) barn, Carol, Barnet som inte växte. 1954 utgavs hennes självbiografi Mina skilda världar. Hennes sista bok blev The Eternal Wonder, som hon avslutade strax före sin död. Den hittades först 2012 och publicerades året därpå.
