Orhan Pamuk
Orhan Pamuk, född 7 juni 1952 i Istanbul, är en turkisk författare och journalist. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2006. Pamuk är mycket populär i sitt hemland och har ett växande antal läsare runt om i världen. Hans verk har översatts till över fyrtio språk och han har utöver Nobelpriset även tilldelats flera andra betydande litterära priser.
Pamuk föddes i en välbärgad sekulariserad familj. Hans far var ingenjör och Pamuk utbildades vid den amerikanska skolan Robert College i Istanbul. Han gick sedan arkitekturprogrammet vid Istanbuls tekniska universitet, eftersom familjen ville att han skulle bli ingenjör eller arkitekt. Efter tre års studier hoppade Pamuk dock av för att bli författare på heltid. Han tog examen vid institutet för journalistik vid Istanbuls universitet 1977. Pamuk var gästforskare vid Columbia University i New York från 1985 till 1988. Därefter återvände han till Istanbul.
Pamuk gifte sig med Aylin Turegen 1982, men de skilde sig 2001. De har en dotter, Rüya (ett namn som betyder dröm). Pamuk bor kvar i Istanbul.
Pamuk började skriva regelbundet 1974. För sin första roman, Karanlık ve Işık (Mörkret och ljuset), fick han dela priset i tidningen Milliyets romantävling 1979 med Mehmet Eroğlu. Romanen publicerades under titeln Cevdet Bey ve Oğulları (Herr Cevdet och hans söner) 1982 och vann Orhan Kemals romanpris 1983. Romanen handlar om tre generationer i en rik familj i Istanbul som bor i Nişantaşı, det område i Istanbul där Pamuk växte upp.
Pamuk mottog ett antal kritikerpris för sina tidiga verk, däribland Madarali-romanpriset 1984 för sin andra roman Sessiz Ev (Det tysta huset) och 1991 Prix de la Découverte Européenne för den franska översättningen av densamma. Hans historiska roman Beyaz Kale (Den vita borgen), som publicerades på turkiska 1985, vann det amerikanska priset Independent Award for Foreign Fiction 1990 och ökade hans rykte utomlands. Han började nu experimentera med postmoderna inslag i sina romaner istället för att hålla sig till den strikta naturalismen i de tidigare verken. Han är även influerad av islams inre tradition, sufismen, och dess språkmystik. Pamuk är en känd författare.
Det tog längre tid för Pamuk att nå folklig framgång, men romanen Kara Kitap (Den svarta boken) från 1990 blev ett av de mest kontroversiella och populära verken i den turkiska litteraturen. Pamuks fjärde roman Yeni Hayat (Det nya livet) blev en sensation i Turkiet när den publicerades 1995 och den snabbast säljande boken i landets historia. Vid det här laget hade Pamuk också blivit en känd offentlig person i Turkiet på grund av sitt stöd för kurdernas politiska rättigheter. 1995 åtalades han tillsammans med en grupp författare för att ha skrivit essäer som kritiserade Turkiets behandling av kurderna. 1999 gav Pamuk ut sin bok Öteki Renkler.
Det var med sin tredje bok Beyaz Kale (1985; Den vita borgen, 1992) som Pamuk fick sitt internationella genombrott. Till formen är den en historisk roman, förlagd till 1600-talets Istanbul, men till sin innebörd är den framför allt en berättelse om hur vårt jag är uppbyggt som berättelser och fiktioner av olika slag. Personligheten framstår som en föränderlig konstruktion. Huvudpersonen i berättelsen, en venetianare som sålts som slav till den unge lärde mannen Hodja, möter i Hodja sin spegelbild. Då de båda männen berättar sina livs historier för varandra sker ett utbyte av identitet. Kanske är det på ett symboliskt plan den europeiska romanen som har tillfångatagits och ingått förening med den främmande kulturen. Pamuk har i sin romankonst blivit känd för sin lek med identiteter och dubbelgångarmotiv.
Pamuks internationella berömmelse fortsatte att öka när han publicerade Benim Adım Kırmızı (Mitt namn är röd) 2000. Romanen blandar mysterier, romantik och filosofiska gåtor i en 1500-talsmiljö i Istanbul. Den behandlar den osmanske sultanen Murat III:s regering under nio snöiga vinterdagar 1591. Mitt namn är röd har översatts till 24 språk och vann det mest inkomstbringande priset i den internationella litterära världen, International IMPAC Dublin Literary Award, 2003.
Pamuks roman Kar (Snö) från 2002, behandlar konflikten mellan islamism och västvänlighet i nutidens Turkiet. Han beskriver den som sin "första och sista politiska roman". Den utspelas i den lilla staden Kars i nordöstra Turkiet. 2005 tilldelades Orhan Pamuk tyska bokhandelns fredspris för sitt litterära arbete.
Orhan Pamuk blev 2005 åtalad för att ha kränkt nationens heder i ett uttalande om Turkiets behandling av armenier och kurder. Åtalet väckte stor upprördhet i Europa. I en intervju med en schweizisk tidning sade Pamuk: "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Åtalet mot honom lades så småningom ned. Frågan om det armeniska folkmordet är en känslig fråga i Turkiet. Dock överklagade advokaten som hade väckt åtal mot Pamuk och den högsta appellationsdomstolen tvingade domstolen i Sisli att åter öppna fallet. Den 27 mars 2011 dömdes Pamuk till 6 000 lira (cirka 25 000 SEK) i skadestånd till fem individer för att ha skändat deras heder.
En artikel av Pamuk publicerad i SvD kan du läsa här (betalvägg) eller här. Blogginlägg (om romanen Snö) hittar du här.
