Snö
Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur 2006, men det var inte därför jag läste honom. Jag satt på bussen och busschauffören hade på P1. Just då sändes Radioföljetången och det var Pamuks roman Snö. Jag fastnade så för romanen att jag köpte den och läste ut den ganska snabbt. Senare det året fick Pamuk Nobelpriset, så det var en av få Nobelprisförfattare som jag kände till innan de fick priset.
Till staden Kars kommer en man som bara kallas Ka. Han är poet och har levt i exil i Tyskland. Ka är utsänd av en tidning för att skildra en våg av självmord bland unga kvinnor. Men pga av ett omfattande snöoväder sp blir hela byn isolerad från omvärlden och Ka har inga möjligheter att lämna byn. Samtdigt är det valkampanj i byn och islamisterna går mot seger, men byn skakas av politiska motsättningar och Ka får mer material till sitt reportage än han räknat med.
Språket är lågmäld, liksom berättelsen, men ändå är romanen liksom en litterär mistlur. Jag förstår varför Pamuk fick priset. Jag tycker också att han är en av få Nobelprisförfattare som är läsbar. Jag tror ni förstår vad jag menar. Därför tycker jag ni ska läsa den här boken. Läs även andra böcker av Pamuk, ni blir inte besvikna!
Läs mer om boken här
