Sjöwall/Wahlöö
Böckerna har återutgivits flera gånger, bland annat 2005 då alla tio böckerna gavs ut i en box tillsammans med en extra bok som handlade om själva boksviten. Serien uppmärksammades både i Sverige och internationellt för sina för deckargenren ovanligt djupa sociala dimensioner och sin samhällskritik.
Maj Sjöwall och Per Wahlöö träffades första gången i början på 1960-talet, då Per Wahlöö arbetade på tidningen Folket i Bild och Maj Sjöwall på tidningen Idun. Sommaren 1962 var första gången de samarbetade då Maj Sjöwall utförde redaktörsarbete på en bok som Per Wahlöö höll på att skriva. De inledde en kärleksrelation och flyttade ihop i början av 1963. De fick två barn tillsammans, Tetz och Jens, som båda är aktiva inom filmindustrin. Jens Sjöwall Wahlöö har arbetat som elektriker i flera av de Martin Beck-filmer där Gösta Ekman spelat huvudrollen, och Tetz Sjöwall Wahlöö har varit produktionsassistent i några av dessa.
Författarna anklagades för att vid flera tillfällen ha efterliknat Ed McBain. Enligt Sjöwall hade hon och Wahlöö inte läst Ed McBain innan de började skriva på sin romansvit. Vidare menar Sjöwall att det endast är humorn som överensstämmer, och att exempelvis samhällskritiken – en viktig ingrediens hos Sjöwall/Wahlöö – inte finns i Ed McBains kriminalromaner i samma utsträckning. Sjöwall/Wahlöö inledde dock sin kriminalförfattarbana genom att översätta flera av McBains böcker. Dessa finns registrerade som översatta av paret: Deckarna, Dockan, Dråpet, Dröjaren, Handen, Hatet, Hotet, Hämnden och Pusslet.
Vi har alla någon relation till författarparets böcker om Martin Beck, hans granne med stödkragen och Gunvald Larsson. Vi har säkert vår favorit bland böckernas karaktärer. De flesta har nog lärt känna karaktärerna genom de otal filmer som gjorts, men jag tror att färre faktiskt har läst böckerna.
Jag måste medge att jag inte läst alla, bara några stycken. De är väldigt annorlunda och har satt ramen för hur deckare i Sverige ska skrivas. Sjöwall/Wahlöö var nyskapande och stilbildande och jag är dom evigt tacksamma! Dagens deckare håller inte alls samma klass, men det är väl en smakfråga kanske?
