epiloger.blogg.se

I en enkel lägenhet på Storozjevskaya 8 bor en stillsam pensionär. Få av hennes grannar vet att hon är en av vår tids klarast lysande litterära stjärnor. Peter Fröberg Idling och Cato Lein möter Svetlana Aleksijevitj. 

Det här är en text regimen i Belarus inte vill att du ska läsa. För landets mest namnkunniga författare, Nobelpris-favoriten Svetlana Aleksijevitj, är enligt den en icke-person. Det må bo en belarusisk pensionär med det namnet i Minsk, i en liten lägenhet på åttonde våningen på Storozjevskaya 8, men det är också allt. Det finns inga böcker utgivna i hennes namn, så varför skulle hon framträda på scen, höras i radio eller ses på tv?

Och varför skulle en utländsk skribent tillåtas träffa henne?

Om du nu undrar varför en regim som sannerligen skulle behöva framstå i bättre dager, fruktar fem böcker, som dessutom handlar om det avsomnade sovjetiska imperiet, så mycket att den inte vill kännas vid sin klarast lysande litterära stjärna, ja, då är det en rimlig fråga. Det enklaste svaret är att Svetlana Aleksijevitjs böcker drar ner byxorna på de myter som utgör själva grunden för en auktoritär stat. Och hon visar hur det bakom historieböckernas alla förenklade förklaringar döljs enskilda människor – människor som har levt och härbärgerat samma känslor, tvivel och längtan som läsaren. Kvar står sedan blott den blanka makten och dess självtjänande företrädare, dess meningslösa våld och människoförakt. Som hon själv formulerade det i ett samtal med den sovjetiske censorn som stoppade hennes  bok om andra världskrigets stridande kvinnor: »Nej, jag älskar inte de stora idéerna. Jag älskar den lilla människan …«

Efter ett drygt decennium i exil återvände Svetlana Aleksijevitj till dessa fyra murriga rum i rad, i idel bruna nyanser och med möbler och prydnader av trä eller rotting. Väggarna och hyllorna är fulla av souvenirer och inramade bilder. Skälet till återkomsten var utgivningen av den senaste boken, som tydligare bjuder regimen spetsen (den ryska utgåvan smugglades in i Belarus). Hon ville inte bli anklagad för att vara en kritiker som låtit sig »köpas av utländsk lyx« och förlorat kontakten med sitt hemland.

– Men det är ensamt här. När jag kom tillbaka frågade jag mig var alla var. Mina generationskamrater har flyttat – eller dött. Men också ensamt för att jag nu står i opposition till mitt eget folk. Människor är rädda för att det ska gå som i Ukraina och ser president Lukasjenko som en garant för stabilitet. De hurrar för presidenten. Jag har ägnat hela mitt liv åt att ifrågasätta myter, men nu är det åter en tid då myter skapas. Det är som att människor som levt i läger bara kan skapa nya läger.

(Utdrag ur en artikel i tidskriften Vi Läser, skriven av Peter Fröberg Idling http://vilaser.se/svetlanaaleksijevitj )

FYRA BÖCKER AV SVETLANA ALEKSIJEVITJ