Ett ömsesidigt beroende
Jag vill tala om en boks cirkel. Nej, inte en bokcirkel, utan en boks cirkel. Man skulle kunna kalla det för en skrivandets cirkel, men det skulle vara missvisande, liksom en läsandets cirkel. Allt detta hänger ju ihop. Författaren gör förarbetet, läsaren fullbordar sammanhanget, läsarens respons på det lästa sluter cirkeln.
Jag har inte skrivit någon bok, så jag har ingen aning om hur den processen går till, men vad jag har förstått är det en process som kan se olika ute för olika personer. Det kanske börjar som en idé eller en känsla, en mening eller ett slut. Författaren skriver utifrån detta. Stephen King säger att han skriver ett visst antal sidor varje dag och att han skrivit klart en bok på ca 300 sidor på några månader. George R R Martin å andra sidan säger att det kan ta en månad bara att skriva ett kapitel.
Författaren lämnar ju en bit av sig själv i det skrivna. Läsaren får en bit av författarens inre värld, en bit av dennes själ faktiskt. Det skrivna fortsätter sin process hos läsaren. Som läsare kan man fångas helt av det man läser eller avsky det. Vilken reaktionen än blir, så blir det ändå ett gensvar på det skrivna och oftast är det ju så att ju mer man fångas av det skrivna så blir gensvaret större och konsekvenserna av det man läst blir fler och större för ens inre. Kanske känner man sig rent av nödgad att sätta sina tankar och känslor på pränt för att reda ut vad man känner och upplever när man läser boken.
Författaren och läsaren hör ihop, delar en gemensam erfarenhet. Boken blir bärare av författarens inre, liksom av läsarens inre och ju fler läsare desto mer ”besjälad” blir boken. Precis detta skriver också Carlós Ruiz Zafón i sin bok Vindens skugga: Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som har läst den, levt sig in i den och drömt om den. För varje gång en bok byter ägare, för varje gång en ny läsare låter sin blick glida över dess sidor, växer sig bokens själ allt starkare.
Denna cirkulära relation påverkas förstås av vart författaren respektive läsaren för tillfället befinner sig i livet. Hade författaren befunnit sig på en annan punkt i livet kanske boken blivit annorlunda, liksom om läsaren gjort det och uppfattat, anammat boken på ett annat sätt.
Harold Bloom har skrivit: Jag skulle vilja påstå att det är omöjligt att lyssna till en annan människa så som vi lyssnar till en mycket bra bok. Relationen mellan författare och läsare blir en mycket intim relation eftersom den är på ett sådant djupt plan. För vissa saker kan inte sägas bara gestaltas - och läsaren tar detta till sig på en djupare nivå i sitt medvetande.
Författarens dikt blir en del av läsarens liv. Fantasi och verklighet hör ihop, blir två sidor av samma mynt. Författarens verk fullbordas först när den landat i läsaren. Relationen som uppstår är ett ömsesidigt beroende av varandra.
