Everyhing I Never Told You
Celeste Ngs romaner har blivit stora läsarframgångar och nu förstår jag varför. Jag har läst hennes Everything I Never Told You som handlar om 16-åriga Lydia, som är försvunnen. Hennes familjs vardag vänds upp och ner och när de får beskedet att hon är död, krackelerar familjen. Men det som går sönder kan alltid byggas upp på nytt, om man är villig att se sprickorna förstås. Romanen handlar om allt det som aldrig blev sagt; mellan föräldrarna James och Marilyn, mellan de tre syskonen Nath, Lydia och Hannah, mellan fattiga och rika, mellan kvinnor och män; den handlar om alla outtalade saker i samhället, som könsroller, förväntingar, att passa in eller att utmärka sig - och allt vad detta för med sig.
James och Lydia verkar leva främst genom mellanbarnet Lydia; hon får bära alla de förhoppningar och drömmar om livet som de har haft men aldrig - av olika anledningar (kön, klass, ras) - inte kunnat förverkliga. De andra barnen glöms bort, blir inte sedda. Allt fokus ligger på Lydia. För att komma undan pressen söker hon sig till outsidern Jack, som är känd för att vara en kvinnotjusare och leva som han vill. När så Lydia försvinner och senare hittas död är frågan om det var ett självmord eller ett mord?
James representerar de som vill passa in, som inte vill utmärka sig, medan Marilyn representerar de som vill utmärka sig, inte vara som andra. Dessa olika ambitioner kolliderar naturligtivs och deras fokus på Lydia ter sig därför på olika sätt. James känner igen sig själv i Nath och av den anledningen håller han en viss distans till sin son. Hannah är det överguvudtaget ingen som lägger märke till.
Det som utmärker den här familjen är att ingen egentligen känner den andre; alla känner en massa saker och tänker saker, men de utrrycker ingenting, de berättar ingenting för någon annan. De var distanserade från varandra redan innan Lydias död och inte blir det bättre efter.
Romanen är skakande. upplysande, en tankeställare, en bok som ställer frågor, som vänder en inåt sig själv. Jag förstår varför den blivit så populär och jag vill absolut läsa fler av Celeste Ngs romaner!
Jag är på alla sätt som faktiskt räknas svensk, det är bara min utsida som inte ser svensk ut. Innan 90-talet utgick alla som såg mig att jag var adopterad, men i och med det forna Jugoslaviens kollaps och flyktingströmmen hit, så märkte jag en attitydförändring gentemot mig. "Vad bra svenska du talar" eller "Hur länge har du bott i Sverige?" eller "Vart kommer du ifrån? Egentligen?" eller "Saknar du inte Indien?". James sticker ut på samma sätt, han är nämligen kines, född i Kaliforninen av invandrande kinesiska föräldrar. Hela hans liv går ut på att passa in, inte utmärka sig, för kanske kan han då få känna tillhörighet, bli Amerikan. Fast det är han ju redan, det är bara omgivningen som ser honom på ett annorlunda sätt. Romanen ställer frågan: vem är jag? Är man den man ser ut att vara eller den man känner sig som inuti?
Jag tror att det är först när man slutar att försöka passa in och vågar vara sig själv, som man också blir den man är ämnad att vara.
