Carlos Ruiz Zafon
Carlos Ruiz Zafon växte upp i Barcelona, med en spansk far och en katalansk mor. I många år arbetade han inom reklambranschen, men tröttnade slutligen på dess kommersiella atmosfär. Zafon flyttade till Los Angeles och ägnade sig åt att producera musik och skriva. Hans första bok, en ungdomsbok, kom ut 1993 och fick stora framgångar. Zafon skrev ytterligare 3 ungdomsböcker, som dock inte blev lika populära.
Det stora internationella genombrottet kom 2001 (på svenska 2005) med La sombra del viento, på svenska Vindens skugga. Boken är den första av fyra om De Bortglömda Böckernas Gravkammare och människor runt denna. I de 4 olika romanerna är det olika huvudpersoner, men alla personer dyker upp i alla 4 böckerna. De övriga i serien är:
Ängelns lek
Himlen fånge
Andarnas labyrint
En av Zafons ungdomsböcker har kommit ut på svenska, Marina, 2013, men de finns i engelsk översättning, om man nu inte kan spanska förstås:
The Prince of Mist
The Midnight Palace
The Watcher in the Shadows
Varför väljer jag då att skriva ett författarporträtt av Carlos Ruiz Zafon? Jag älskar hans böcker, av samma anledning som jag älskar Öster om Eden, nämligen att jag inte visste att man kunde skriva på ett sådant sätt, jag visste inte att man kunde bli så fångad av språket och berättelsen. Zafon skrev för mig på ett närmast mytiskt sätt. Karaktärerna lever i en för alltid, liksom med Steinbecks bok. Jag har alla Zafons böcker som kommit ut på svenska, vilket är alltså 5 stycken.
Det som kännetecknar Zafons böcker är kärleken till litteraturen, till det mystiska, till äventyr och spänning. Han skriver i en vad jag skulle vilja kalla för gotisk stil. Det innebär att att man blandar skräck och romantik, men det är inte så “simpelt” som det kan det kanske kan verka. Syftet med den gotiska romanen är helt enkelt att väcka så många känslor som möjligt. Den gotiska litteraturen brukar förknippas med plågade hjältar/hjältinnor och övernaturliga inslag. Dagens litterära genrer deckare, skräck och spänning har utkristalliserats från gotiken.
Zafon har en berättarglädje som smittar av sig på läsaren och gör att man tror att allting är möjligt, man är tillbaka till barndomens sagor som man då trodde var sanna. Han är också mycket duktig på att fånga litteraturens påverkan på människan, vilka känslor man får när man läser, hur en läsupplevelse uppfattas. Zafon förringar inte den barnsliga glädjen i läsningen, utan menar att den kan även en vuxen känna, ja, inte bara det, man bör känna den även som vuxen, annars har man förlorat något väsentligt. Egentligen är inte läsglädjen bunden till någon viss ålder, tror jag han menar, utan är snarare bunden till en viss människa, som sen bär den med sig resten av livet. Men detta är en ömsesidig relation menar Zafon, för även boken påverkas av sina läsare, så nästa läsare läser inte bara en bok utan påverkas även av de förra läsare som läst den boken, då alla läsare blir en del av det man läser. Gotisk mystik så det förslår.
Det finns få författare där man kan läsa alla böckerna som denne skrivit, men Carlos Ruiz Zafon är definitivt en av dom!
