Tigeröga
Jag är alldeles omtumlad och omskakad efter att ha läst Bettina Bieberstein Lees Tigeröga (Bladh by Bladh, 2019)! Romanen grep tag i mig och höll mig fast och den kommer att leva kvar i mig länge, länge.
Journalisten Hanna Axelsdotter flyttar till en ny lägenhet. Hon jagar jobb, men det är inte lätt. Hon börjar dock nysta i ett mord som inträffat i Sölvesborg, men plötsligt så är hennes grannes dörr avspärrad med polistejp. Hanna får veta att den unga kvinna som bor där, Esther Johansson, är anmäld försvunnen. I samma trappuppgång bor en flicka, som heter Zoe, och som är vän med Esther. Hon hävdar envist att Esther inte försvunnit frivilligt, som polisen är inne på, och övertygar Hanna att börja undersöka saken. Men att kartlägga Esthers liv är inte det lättaste. Hon verkar ha levt ett dubbelliv. Kan det vara något från det förflutna som nu har kommit ikapp Esther? Kan en tatuering med tigerögon ha med saken att göra? Dessutom bor en ung man i samma trappuppgång som Esther och Hanna och han verkar underlig, som om han döljer något.
Bieberstein Lee är en mästare på intrigbyggande, karaktärsbeskrivningar och att hålla upp tempot i en berättelse. Hon tar upp samhällsviktiga frågor som prostituion, liksom att hon beskriver ur två perspektiv (en ung pojke och flicka) hur det kan vara att leva med Asperger och terrordådet på Drottninggatan. Livet som journalist beskrivs också trovärdigt, liksom avståndstagande mödrar uppoffrande mormödrar.
Stilen är annorlunda, ingen vanlig svensk spänningsroman, utan en roman med djup och oväntade vindlingar som genererar en flod av käsnlor och frågor inom en. Jag brukar inte tycka om svenska författare, har inte trott att det varit så hög kvalite’ på dom, men Bieberstein Lee får mig att tro igen (plus några andra som jag skrivit om här på bloggen). Loppet är nog inte kört.
