Brott och straff
Har ni följt mig en tid, vet ni vid det här laget varför jag ibland under längre eller kortare perioder inte skriver (förbaskade bilolycka!). Nu är jag tillbaka och även om det inte är en dag då jag vanligtvis brukar lägga upp nåt på bloggen, så kände jag att jag ville göra ett undantag den här gången eftersom det var ett tag sedan jag bloggade och jag känner mig lite piggare.
Jag har läst en bok som alla hört talas om, nämligen Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Under många år har jag gjort halvhjärtade försök att läsa den, men det har inte gått så bra. Tills nu. Nu har jag slukat den.
Raskolnikov är en student som hoppat av sina studier pga sin fattigdom. Att ständigt vara tvungen att kämpa för sin överlevnad gör att han till slut rånmördar en pantlånerska som ingen tycker om men som besitter en förmögenhet. Hennes syster kommer oförhappandes mitt i alltihop, så Raskolnikov mördar henne också för att inte bli avslöjad. Resten av berättelsen handlar om hur Raskolikov vandrar genom staden St Petersburg. Han inte verkar bry sig om någonting och hamnar i något sinnesjukstillstånd. Under den här tiden beblandar Raskolnikov sig med ett antal olika människor, bland annat Marmeladov som super upp hela sin familjs besparingar och Razumichin, en gammal vän till honom från skoltiden. Direkt efter mordet hamnar Raskolnikov i ett feberliknande tillstånd och Razumichin är då vid hans sida hela tiden men Raskolnikov tycker att det är väldigt jobbigt att ha en massa folk springades i hans lilla rum hela tiden så han är mestadels otrevlig mot dem.
Raskolnikov har en syster som heter Dunja och genom ett brev som hans mamma skickar honom får han veta att Dunja tänker gifta sig med en äldre herre vid namn Luzjin och genom honom få pengar till Raskolnikovs studier, något som Raskolnikov helt är emot. Hans syster och mamma kommer till St Petersburg och får bo i ett litet ruckel som Luzjin har fixat åt dem. När Raskolnikov är ute på promenad ser han att Marmeladov har blivit överkörd av en häst och vagn och han avlider lite senare i sitt hem. I och med det kommer Raskolikov närmare hans familj, änkan, de tre små barnen och Sonja, den äldre dottern, som har blivit tvingad till prostution. Familjen lever fattigt och mamman är mycket sjuk.
Polisen misstänker dock Raskolnikov och samtidigt är det en man vid namn Svidrigajlov (som tidigare försökt att förföra Dunja och som agerar på detta sätt för att kunna fånga henne och tvinga henne tillbaka till honom igen; denne man har råkat höra när Raskolikov berättar för Sonja vad han gjort.
Motivet till varför Raskolnikov överhuvudtaget begick mordet hade inga ekonomiska grunder då han direkt gömmer det lilla bytet han kom över vid mordet. Anledning till att han gör det är en teori som han har, att alla är en lus men att man kan bli en riktig människa om man bara vågar. Han vill helt enkelt bara bevisa för sig själv att han vågar genomföra ett mord. Dessutom menar han att det finns några få utvalda människor som har rätten att röja undan vissa hinder om det skulle behövas för att det skulle bli bättre i längden, och ofta drar han paralleller till Napoleon om detta, Napoleon skulle nämligen aldrig tveka på att undanröja ett problem om det var det bästa. Det är bättre att en människa får sätta livet till för att hundra andra ska få det bättre. Pantlånerskan hade ju nämligen en förmögenhet men i sitt testamente skrev hon över alla dessa pengar till ett kloster så enda sättet för att pengarna skulle komma till nytta, i Raskolnikovs mening, var att råna henne.
Titeln är som bekant Brott och Straff, en passande titel. Man får verkligen leva sig in i en annan människa och känna hur tankarna bara flödar då det inte är mer än en hårsmån från sinnesförvirring. Ett straff kan se ut på olika sätt. Boken handlar ju inte om hur han sitter i fängelset utan hur han fortfarande lever sitt vardagliga liv men plågas, hur han både i vaket och sovande tillstånd lider av vad han har gjort. Det är inte det fysiska utan det psykiska straffet som ligger i fokus för boken.
Jag vet inte varför jag inte kunnat läsa den här boken förrän nu. Kanske är det så att man måste ha nått en viss mognad för att kunna tillgodogöra sig den? Jag är väl en "late bloomer", men bättre sent än aldrig som det heter.
