Elizabeth Finch
Julian Barnes är ingen ny författare för mig. Jag gillar hans böcker. Nu senast har jag läst Elizabeth Finch. Neil är en fd elev till Elizabeth Finch, som undervisar på college. Han är en av dom som drabbats av hennes utstrålning, hennes persona. Finchs undervisningsstil skiljer sig från de flesta andras och redan under introduktionslektionen så gör Elizabeth ett outplånligt intryck på Neil. Det gör hon även på läsaren och man har inte några svårigheter att förstå varför Neil blir trollbunden av denna kvinna. Läsaren blir också trollbunden av det sätt som Barnes berättar denna historia. Ohjälpligt dras man in i berättelsen och sitter där tillsammans med Neil under föreläsningarna, man googlar namn, skeenden, händelser som dyker upp i boken. Språket är suggestivt och boken är kvar framför ögonen även när man inte läser.
Men detta ändras. Trollbundenheten spricker. Jag finner Elizabeth Finch alltmer osympatisk och det har att göra med hennes inställning till kristendomen, som hon helt har missuppfattat. Fast det är inte bara det. Det är något annat hos henne, en brist, en avsaknad av något, som gör att jag, när jag läst den sista sidan, inte kommer att sakna henne. Däremot kommer jag att sakna Neils berättelse om henne.
Detta är författarskap när det är som bäst. Ni måste läsa den!
