W.E,B du Bois kärlekssånger
Ibland blir det som ni vet, lite ojämnt med frekvensen på blogginläggen pga min smärta och värk.
Jag har läst W.E.B. du Bois kärlekssånger som är poeten och professorn i engelska Honorée Fanonne Jeffers romandebut. Romanen är en målande beskrivning av de svartas villkor i USA, alltifrån slavtiden till nutid och framförallt handlar det om vad du Bois brukade kalla för dubbelt medvetande som afroamerikaner tvingas att tillägna sig. Vad detta innebär vet huvudpersonen i berättelsen Ailey Pearl Garfield mycket väl, liksom hennes förfäder innan henne. För att hitta sin identitet måste Ailey göra en resa genom familjens förflutna och det hon får reda på är skakande berättelser om svarta, vita och ursprungsbefolkningen.
Språket är mycket särpräglat, inte på ett charmigt sätt, utan på ett lätt störande sätt. Berättelsen gör sina vindliga spår och kunde faktiskt ha kortats ner en hel del (romanen är på nästan 900 sidor). Det här är ingen roman som man läser från pärm till pärm i ett feberaktigt läsarrus, utan en som man läser med eftertanke - om man nu läser den överhuvudtaget. Berättelsen griper nämligen inte tag, engagerar inte, förutom alldeles i början. Det är en svår bok men om man tar sig igenom den så garanterar jag en upplevelse utöver det vanliga.
