Under magnoliaträden
Ibland blir en roman en total överrumplande läsupplevelse. För mig var T.I.Lowes roman Under magnoliaträden en sådan upplevelse. Jag köpte den för ett tag sedan, men det har inte blivit så att jag har läst den. Jag tror jag tvekade lite för att den har blivit ganska så upphausad och jag var rädd att bli besviken. Därför var det inte med några jättehöga förväntningar som jag började läsa.
Austin blir som knappt tonåring ansvarig för sina sex syskon när mamman dör i barnsäng efter att ha fött tvillingpar nummer 2. Familjen driver en tobaksfarm och det är mycket att göra för Austin, dels ska hon klara av hushållet, dels hjälpa sin far med farmen, ta hand om sina syskon och även hinna med skolan. Ja, även sin pappa måste Austin ta hand om, eftersom han periodvis blir letargisk pga sin djupa depression, medan andra gånger han blir så speedad att han kan hitta på all sköns tokigheter. Austin känner att hon måste skydda sin familj från denna skamliga hemlighet, hon ska klara av allting, så att ingen utifrån får reda på pappans sjukdom. Folk runt omkring anar att allt inte är som det ska, men Austin vägrar att släppa in någon, vägrar att ta emot hjälp. Men hur länge skall hon klara det? Pappan blir sämre och sämre och till slut briserar allting.
Sanningen skall göra en fri, sägs det. Kan det bli så för Austin och hennes familj? För hennes pappa? För folk runtomkring? Att inse sanningen kan ibland göra väldigt ont, men det ligger också en befrielse i det. Man kan inte gömma sanningen hur länge som helst, förr eller senare blir trycket för stort och en explosion kommer.
Under magnoliaträden är en roman om att växa upp, om att våga känna tillit, om vänskap, om en trosgemenskap. Allt detta är skrivet på ett hudnära språk och med autentiska karaktärer som drabbar en och kommer att leva kvar i en även när boken är slut. Den här boken drabbade mig på ett djupt.
